Tog precis nyss den fjärde sprutan och det slog mig just då vad lättsamt hela den här sprutgrejen känns den här gången. Har funderat på detta lite under kvällen och kommit fram till att det beror på flera saker.Jag gör helt enkelt en lista   (i brist på annat att göra eftersom jag inte är trött nog att gå och lägga mig.) Listor är ju alltid trevligt!

1. Enkelt att använda

Dels beror det på att Puregon är så enkelt att ta. Det är som en penna som man laddar med en ampull första dagen. Den ampull jag har innehåller 900 enheter och jag tar 100 enheter varje kväll. Alltså behöver jag bara ta fram denna "penna", sätta fast en nål och sticka till. Klart! Inga konstigheter.

2. Jag får inga biverkningar

Liksom förra gången då jag använde Puregon, mår jag väldigt bra. Om jag jämför med Menopur och Gonal-F som jag också använt, känns det som att min kropp reagerar mycket bättre på Puregon. Kände av dom andra preparaten mer. Ska inte säga för mycket dock, vem vet hur det känns imorgon?

3. Inget nässpray

Tack och lov!!! Jag HATAR synarela nässpray - det mådde jag skit av! Vill aldrig nånsin i mitt liv ta det igen! Vill läkarna att jag ska göra det (om det skulle bli fler IVF:er) så får dom tvinga i mig det! FY och usch! Är helt säker på att Synarela var en bidragande orsak till att jag blev så förtvivlat överstimulerad sist. (OBS Detta är min egen teori, tror inte läkarna skulle hålla med mig).

4. Fem månaders uppehåll

Jag tror också en anledning är att min kropp har fått vila ifrån alla dessa hormoner under nästan ett halvår. Det behövdes vill jag lova. Skulle det bli fler IVF:er så kommer det bli fler viloperioder. Aldrig att jag gör dom så tätt igen som vi gjorde förra året. Det var ju helt galet!

Imorgon ska jag börja ta orgalutran också - två sprutor varje kväll alltså. Denna sprutan förhindrar för tidig ägglossning. Så nu hoppas jag att äggen håller sig på plats ett tag till!

Ja, då var jag inne på sprutdag nummer tre. Igår kväll höll jag nästan på att glömma att ta sprutan. Satt och kollade på en film när jag plötsligt insåg att jag hade glömt bort tiden. Den ska nämligen tas vid ungefär samma tidpunkt varje kväll. Sådär glömsk var jag aldrig vid dom första försöken. Då hade jag stenkoll på allt. Nu är det lite si och så med det. Förmodligen ett gott tecken  .

Jag funderar lite på det här med långtidsodling. Vi skulle ju ha gjort det vid sista försöket på linnékliniken, men tillräckligt många ägg befruktades inte. Skulle så gärna vilja göra det den här omgången nu om det skulle vara möjligt. 

Får man göra långtidsodling om man gör IVF genom landstinget eller är det bara något som görs vid privatklinikerna? Någon som vet eller har erfarenhet?

Ska träffa vår läkare nästa vecka och diskutera detta, men vill gärna veta lite hur ni andra gjort. Tack på förhand!

Jag måste vara galen som gör det här igen, igen, igen, igen och igen. Tänk att man kan längta efter något så oerhört mycket så man utsätter sin kropp för påfrestningar som detta. Jag lovade mig själv när jag låg i sjukhussängen på Danderyds kvinnolklinik innan sommaren ,och var så överstimulerad att jag knappt kunde gå, att aldrig mer utsätta mig för det här. Och vad gör jag? Fem månader senare är jag igång igen. Ja, nog är det så att denna barnlängtan övervinner det mesta. Jag skulle utan att tveka kunna offra både höger och vänster armar och ben för att få bli mamma.

Ikväll ska jag ta den första sprutan. Själv  . Min J är inte hemma och därför bryter vi nu traditionen där han ständigt sitter bredvid mig vid första sprutan och läser instruktioner och hejar på och tröstar efteråt då det bli känslostormar över att behöva gå igenom den här skiten. Men varför är jag nervös? Har ju redan gjort detta TRE gånger och har t.o.m använt denna medicin förut. Kanske är det för att vi nu byter klinik, vad vet jag? Kanske för att jag är fucking livrädd för att behöva hamna på sjukhus igen för överstimulering? Eller kanske är jag nog mest rädd för att det inte ska fungera - nånsin. Rädd för att aldrig få bli mamma. 

Nästa vecka är det dags för VUL (vaginalt ultraljud samt blodprov) och ägguttag beräknas bli veckan därpå.

Var precis nere på affären...okej, bara så ni vet så brukar jag inte bli vidare upprörd på småbarnsföräldrar i affären, men idag orkade jag bara inte. Jag står och betalar och framför mig står en HÖGGRAVID tjej med sin man och ska precis betala sina varor (det kanske var den där höggravida magen som jag mest blev förbannad över, jag vet inte). Hursomhelst så börjar hon ropa på sin typ tvååring precis när hon ska dra kortet i kassan. Kassörskan väntar, jag väntar och typ tio personer till väntar...nä, nu överdrev jag lite men vi var i alla fall några stycken. Barnet kommer inte och mamman ropar ännu en gång...och vi andra väääääntar. När barnet kommer frågar mamman:

-Vill du dra kortet, gumman?

GGGAAAAAAAHHHHH....VILL DU DRA KORTET??? Vad är det för en jävla fråga? Kan du inte bara ta och dra ditt jäkla kort själv och slippa låta alla oss övriga stå och vänta...nej då! Inte det inte! Tvååringen ska dra kortet. Så först ska hon lyftas upp till kortapparaten, sedan ska hon försöka hålla kortet rätt i sin pyttelilla hand, sedan ska hon försöka dra kortet genom kortläsaren....HERREGUD! JAG tycker ju till och med att det kan vara krångligt att dra kortet genom kortläsaren! Så,där står vi andra och vääääääääääntar och vääääääääääääääntar och vääääääääntar........

Imorgon är det dags för Puregon - första sprutan - 100 enheter. Har aldrig haft så låg dos förut så det ska bli intressant att se hur äggstockarna reagerar på det. Läkarna ville ta det lite lungt eftersom jag blev så allvarligt överstimulerad vid sista IVF:en före sommaren. Ja, nog finns det med i tankarna allt. Är livrädd för att hamna på sjukhus igen pga överstimulering. Men får försöka hålla dessa tankar borta. Klart det inte blir någon överstimulering - det ska ju bli en bebis!!

Jaha, då tänkte jag ge mig på en liten uppdatering - inte en rolig sådan - men dock nödvändig. Vi har ju som ni vet haft en lång och skön paus ifrån allt som har med bebistillverkning att göra. Jag har mått fantastiskt bra under sommaren och hösten, gjort roliga saker och hittat tillbaka till mig själv.

För en tid sedan bestämde vi oss för att skjuta på vårt fjärde IVF-försök till november månad. Detta pga av att vi ville fortsätta må bra ett tag till.

Men någonstans däromkring så började en liten tanke växa inom mig - vi hade ju faktiskt två små embryon kvar i frysen på Carl von linnékliniken. Kanske skulle vi ta och pröva lyckan med dom? Eftersom inga hormonbehandlingar krävs för mig vid ett FET (frozen embryo transfer) så blir det ju ingen påfrestning för kroppen på samma sätt som vid en full IVF-behandling. Däremot skulle vi ju få betala fullt pris denna gång eftersom vi använt alla våra försök vi tidigare betalat för.

Sagt och gjort. Lite i smyg (i hopp om att kanske ändå få överraska våra nära och kära med ett graviditetsbesked precis som alla andra får) ringde vi kliniken och bad att få göra detta, betalade in ytterligare 9 000 kr och kände återigen en liten gnista hopp återvända. Jag kontaktade även en akupunktör som jag träffade vid några tillfällen före samt efter återförandet. Detta ska ju tydligen ha god effekt.
Dagen för återförandet, onsdag den 20 oktober, satt vi med hjärtat i halsgropen och hoppades innerligt på att vi skulle slippa ett samtal från kliniken där dom meddelar att ägget inte klarat upptiningen. Några timmar senare kunde vi pusta ut - inget samtal kom under dagen och återföringen skulle bli av.

Det kändes tryggt att återvända till Uppsala. Vi känner igen alla på kliniken och dom känner oss väl vid det här laget. Ett underbart och vackert litet 6-celligt embryo återförs till mig (för 5.e gången) av självaste Dr H och vi är återigen med embryo.

11 dagar senare - i måndags - kommer det brunt och på måndagen börjar jag blöda. Ja, vad ska man säga - klart att det inte skulle lyckas denna gång heller. Besvikelsen är enorm. Alla känslor jag trodde jag hade övervunnit under denna långa paus från allt det här kommer fram på en sekund. All sorg och besvikelse och uppgivenhet jag trodde jag lämnat bakom mig kom som ett brev på posten. Fy fan.

Nu jävlar är det KRIG! Krig mot denna förbaskade och eländiga barnlöshet. Så...

...på torsdag börjar jag med Puregon-sprutor - det har blivit dags för IVF-försök nummer 4 (och återföring nr.6) Och ni är välkomna ombord!

Tänkte bara gå in och säga hej. Jag bloggar inte mycket för tillfället pga att jag inte har behov av detta just nu. Tycker verkligen det är skönt att ha en paus ifrån allting - inklusive bloggandet.

Nej, vi har inte kommit igång med någon ny IVF, vi fortsätter att njuta av våran paus ett tag till. Men det finns planer för IVF 4 längre fram i höst. Har också träffat en akupunktör som jag kommer träffa vid några tillfällen under nästa behandling.

Tack för era kommentarer och för att ni fortfarande läser. Det uppskattar jag mycket. Återkommer med lite fler uppdateringar längre fram.

Kram

Sitter här och ögonen går i kors...funderar på varför jag ens får för mig att just nu skriva ett inlägg. Men det var ju flera dagar sedan sist och även om jag inte har jättemycket att säga så får det ändå bli några rader.

Har haft häcken full rent ut sagt denna vecka, men det har bara varit roligt! Min lillasyster har beslutat sig för att flytta upp hit till storstaden och jag har hjälpt henne att installera sig under denna vecka med allt vad det innebär. Lägenhet, jobb, kollektivtrafiken, gymkort o.s.v Har jag tänkt något på IVF den senaste veckan? Svar: Ytterst lite. Har helt enkelt inte haft tid.

En liten uppdatering då:

Just nu går jag och väntar på att min mens ska komma igång. Då ska jag ringa till Fertilitetscentrum och meddela detta och då kommer jag få veta om vi får sätta igång denna månad eller om vi kommer få vänta ytterligare en månad. Dom var tydligen väldigt fullbokade men tyckte ändå att jag skulle höra av mig vid mensstart. Jag känner att jag lika gärna kan vänta ytterligare en månad, det gör mig inget. men skulle vi få komma igång nu skulle ju självklart det vara toppen. Medicinerna är i alla fall uthämtade och klara.

Nästa vecka ska jag träffa en akupunktör, det ska bli spännande. Vet inte om hon kan hjälpa oss men jag tror ändå på något sätt att lite akupunktur kan vara bra för kroppen i samband med nästa IVF. Hon verkade supergullig när jag pratade med henne så det ser jag faktiskt fram emot.

Ja, då var det ju det här med att uppdatera bloggen. Det blir inte direkt varje dag just nu, det kanske det blir längre fram, men inte just nu. Antagligen för att jag mår lite för bra och därmed fokuserar en massa på andra saker. I alla fall för tillfället. Det kommer med all säkerhet att förändras längre fram.

Den här veckan lider mot sitt slut och har innehållit både det ena och det andra. Den började lite sådär får man väl säga. Åkte på en rejäl magsjuka och blev riktigt dålig! Ska inte gå in på några detaljer - men jag är verkligen glad att magsjuka bara är något som man åker på väldigt sällan. För det är verkligen inte roligt någonstans! BLÄ!

Sedan var det ju dags för besök på fertilitetscentrum den här veckan. Och det gick väl rätt bra. Dock är det svårt att sluta jämföra allt med Carl von linné-kliniken, som vi är så vana vid, men det kanske inte är så konstigt att man gör det så här i början.

Det känns ju verkligen annorlunda mot förra året att starta upp det här IVF:andet nu. Man har ju vanan inne (dessvärre) och lyssnar lite med ett halvt öra på alla sprutgenomgångar och grejer som sägs. När jag träffade vår nya läkare var det snarare jag som satt och pratade om de olika medicinerna och vad jag ansåg om dem. Läkaren fick knappast en syl i vädret! Jodå, lite hade hon allt att säga till om. På ett sätt måste det ändå vara ganska skönt att möta en patient som varit med om detta så många gånger och som har stenkoll på hur kroppen reagerat tidigare på alla olika mediciner.

Så valet föll till slut på Puregon, den medicin jag hade under vårt allra första försök förra året i september. Det försöket fick vi ut 16 ägg på (tror jag det var) nio blev befruktade och fem gick att använda. Ett till mig och fyra till frysen. Så det ska bli intressant att se vad som kommer hända den här gången. Hoppas verkligen på samma skörd. Och jag hoppas VERKLIGEN att vi kan få några till frysen. Vi har nämligen helt obegränsat antal frysförsök genom landstinget!!! Helt fantastiskt!!!