Jag måste vara galen som gör det här igen, igen, igen, igen och igen. Tänk att man kan längta efter något så oerhört mycket så man utsätter sin kropp för påfrestningar som detta. Jag lovade mig själv när jag låg i sjukhussängen på Danderyds kvinnolklinik innan sommaren ,och var så överstimulerad att jag knappt kunde gå, att aldrig mer utsätta mig för det här. Och vad gör jag? Fem månader senare är jag igång igen. Ja, nog är det så att denna barnlängtan övervinner det mesta. Jag skulle utan att tveka kunna offra både höger och vänster armar och ben för att få bli mamma.

Ikväll ska jag ta den första sprutan. Själv  . Min J är inte hemma och därför bryter vi nu traditionen där han ständigt sitter bredvid mig vid första sprutan och läser instruktioner och hejar på och tröstar efteråt då det bli känslostormar över att behöva gå igenom den här skiten. Men varför är jag nervös? Har ju redan gjort detta TRE gånger och har t.o.m använt denna medicin förut. Kanske är det för att vi nu byter klinik, vad vet jag? Kanske för att jag är fucking livrädd för att behöva hamna på sjukhus igen för överstimulering? Eller kanske är jag nog mest rädd för att det inte ska fungera - nånsin. Rädd för att aldrig få bli mamma. 

Nästa vecka är det dags för VUL (vaginalt ultraljud samt blodprov) och ägguttag beräknas bli veckan därpå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...