Direktlänk till inlägg 11 januari 2012
BLOGGINLÄGGET...
...som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få skriva skriver jag nu med något darriga och skakiga händer.
JAG ÄR GRAVID.
Det ser märkligt ut så här svart på vitt när jag skriver det. Nästan så jag knappt tror på det själv.
Så hur gick det här till då? Ja, det funderar vi över varje dag här hemma! Jo, i slutet av oktober bestämde vi oss för att återföra de långtidsodlade embryon som fanns kvar i frysen på Fertilitetscentrum. Eftersom vi hade nio misslyckade återföringar bakom oss fick vi denna gång möjlighet att sätta tillbaka båda två. Vi tvekade inte en sekund. Självklart ville vi pröva att återföra två.
Ungefär en vecka senare plockar jag fram ett test, lite halvnonchalant, eftersom jag ändå vet att det kommer vara negativt som så många hundratals gånger förr. J var inte ens hemma. Jag kissar på stickan och på en sekund typ dyker det upp två streck! TVÅ!! Under fyra och ett halvt års tid har jag tagit hundratals test och fällt tusentals tårar över det där usla ensamma strecket som alltid dykt upp på mina tester - och så plötsligt händer det ofattbara. Två streck!
Jag minns inte så mycket från denna stund mer än att jag satt och skrek rakt ut på badrumsgolvet, darrade, grät, skakade och skrek! Sedan började jag, under fortsatt skrik och gråt, hysteriskt springa runt i lägenheten och leta efter min telefon för att ringa J. Han hörde inte ett ord av vad jag skrek om i telefonen till att börja med och blev helt livrädd och försökte få mig lugn eftersom han trodde jag var skadad eller att något annat allvarligt hade hänt. När jag till slut fick fram det jag ville säga började han storgråta och tog sig hemåt så fort han bara kunde. Och sedan den dagen i början av november har vi i stort sett bara suttit och stirrat på varandra och försökt förstå att vi får vara med om det här.
Och det är inte det enda! Vid vårt återbesök på kliniken gör läkaren ett vaginalt ultraljud...och hittar TVÅ foster! Så om allt går bra så kommer vi bli tvillingföräldrar till sommaren.
Anledningen till att jag inte skrivit på min blogg förrän nu är att vi mest suttit och hållt andan dessa första tre månader. Det är svårt att våga tro på något sånt här efter allt vi varit med om. Men det börjar så smått att sjunka in - mer och mer för varje dag som går. Vi är så oerhört tacksamma och glada...eller... (nä, det finns faktiskt inga ord som kan beskriva det vi känner) för att vi får vara med om det här. Vi kan inte på något sätt förstå att det här händer OSS. Herregud!!
Drömmen om en familj...är på god väg att bli sann. Det tog bara 4,5 år av barnlöshet och 10 IVF-återföringar.
Jag tänker inte avsluta bloggen...men den kanske får vila lite nu. Precis som jag. Jag är sååååå trött efter denna långa kamp. Det känns som att jag nu äntligen kan få lite ro och få möjlighet att vila upp min kropp och själ.
Tusen kramar till er alla därute - familj, vänner, IVF-systrar, bloggläsare och alla ni andra som följer oss. Jag återkommer framöver med uppdateringar.
Kramar från Madelene
Hej!
Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj! Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...
Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!!
E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...
Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ). Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...
Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina! Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...
...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen! Hoppas också att vi ger ...
Presentation
Jag heter M, är 32 år och bor i Stockholm. Välkommen till min blogg som handlar om vår kamp om att få ett barn. Vi är oförklarligt barnlösa och har försökt få barn i 4,5 år. Efter 9 misslyckade IVF-försök blev vi gravida på försök nr 10 - med tvillingar!
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
| |||||||||
Tidigare år
Senaste inläggen
- Några år senare...
- NU ÄR DOM HÄR!!!
- TVÅ TREDJEDELAR AVKLARADE!
- HALVTID
- TACK.....
- BLOGGINLÄGGET...
- NÄSTA VECKA...
- ÅTERFÖRING?
- EN TIMME OM ADOPTION
- TÄNK VAD ALLA VET MYCKET...
- PROGRAM OM BARNLÖSHET PÅ TV 3
- PROGRAMSERIE PÅ SVT OM BARNLÖSHET
- HEJ IGEN...
- I NEED A FUCKING BREAK!!!!!
- HELVETET PÅ JORDEN
Kategorier
- Allmänt (76)
- Adoption (1)
- FET 3 (21)
- FET 4 (5)
- FET 5 (2)
- Gravid (4)
- HSG - röntgen (1)
- IVF 2 (2)
- IVF 3 (41)
- IVF 4 (13)
- IVF 5 (18)
- Ruvar (6)
- Vår IVF-historia (1)
- Återföring (2)
- Ägguttag (1)
- Överstimulering (4)
Arkiv
Länkar
- Familjen Henriks
- Från och med se´n
- Heddas dagbok
- IVF-bloggar
- Jag är den jag vill vara
- Liten Längtan
- Min längtan efter dig
- Om ofrivillig barnlöshet och adoption
- Två plus ett blir ett
- Wannabemum