Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).

Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28 Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a ryggsmärtor och foglossning. Men jag mår väldigt bra för övrigt och inga smärtor eller krämpor i världen skulle kunna göra mig olycklig! När vi var hos barnmorskan för två veckor sedan hade jag gått upp ca 15 kg och magen var lika stor som i v.34 om det skulle varit en bebis. Japp, det börjar bli tungt. Och framförallt börjar JAG bli tung. Sover lite sådär och använder kryckorna om jag ska gå till affären. Men vad sjutton - vad är dessa små hinder i jämförelse med 4,5 års barnlöshet!! Ingenting!!

Vi gjorde också ett tillväxtultraljud på bebisarna för två veckor sedan. Då skiljde det bara två gram mellan dem vilket är toppen. Den ena vägde 760 gram och den andra vägde 762 gram. Så jag hoppas att dom nu, två veckor senare, börjar närma sig kilot. Nästa vecka ska vi återigen på ett ultraljud så då får vi veta. Men med tanke på att jag knappt kommer i några av de mammakläder jag fått låna av mina vänner eller de jag köpt själv nu - så känns det som att dom växer med raketfart. Tack och lov att det är vår och sommar snart så jag kan gå omkring i någon jättelik tunika bara! Hahaha! Det är härligt att vara en valross!

Det börja verkligen sjunka in nu att vi snart ska bli föräldrar åt två små knyten. Nu står det t.o.m en barnsäng här hemma!!! I mitt hem! Går och småkikar på den mest hela tiden och funderar på om det verkligen är vi som ska få använda den där eller om den hamnat fel. Hahaha...som jag har längtat efter detta. Och i magen sparkar det för fullt - helt fantastiskt att få uppleva det här. Som jag har undrat genom åren hur detta skulle kännas.
Nu vet jag : ). 

Känslorna kring allt vi gått igenom de senaste åren börjar stabilisera sig lite nu. Behöver på något sätt bara få komma bort ifrån allt IVF:ande ett tag. Från att ha varit en person som tillbringat timmar framför datorn de senaste åren och googlat mig sönder och samman på allt som har med barnlöshet och provrörsbefruktning att göra - till att nu knappt inte gå in på några sidor alls som har med detta att göra. Det käns märkligt eftersom detta varit en så stor del av min vardag de senaste åren. Dock tänker jag mycket på människorna som fortfarande kämpar och sliter med behandlingar - varje dag finns dom med mig. Men på något sätt måste jag tillåta mig själv att få distansiera mig ett tag från allt detta. Och jag måste tillåta mig göra detta utan att få dåligt samvete. 

Ska försöka lägga in lite bilder snart så att ni verkligen får se att detta händer på riktigt! Att man efter hela nio misslyckade provrörsbefruktningar faktiskt kan lyckas att få till en växande mage på försök nr tio! 

Kram på er

 

Sara

10 april 2012 14:55

vet precis hur det känns !!! Lyckades på vårt 7 :e :) å är precis som du i vecka 28 med ett mirakel <3

drommenomenfamilj

12 april 2012 10:10

Vad härligt att höra!! Det verkar vara ganska många som lyckas efter flera IVF-försök. Därför är det frustrerande att höra att det fortfarande är många landsting som bara erbjuder en eller två behandlingar.

Ha det gott och lycka till med allt.

Kram M

 

Tove

10 april 2012 17:01

Jag är så glad för er skull! Hoppas att du och bebisarna i magen fortsätter må bra (och att dina graviditetskrämpor avtar eller åtminstone håller sig på en hanterbar nivå), och att de stannar kvar i magen nästan ända till BF (eller så länge du orkar med...).

Kram
Tove

drommenomenfamilj

12 april 2012 10:08

Tack snälla! Ja, det får vi verkligen hoppas : )

Kram M

 

S

11 april 2012 17:35

Hej M,
tack för en fantastisk berättelse! Jag har läst din blogg idag från början till slut. Det tog ca 2 timmar fr 2007 till nutid. Jag är kände mig lite deppig, skulle gjort införande av fryst embry idag, men 2 st klarade inte upptiningen. Jag har dock inte rätt att vara lika ledsen, jag har en son som fyller 3 år om några veckor. Jag har dock inte tiden på min sidan, fyller snart 39.

Din berättelse gav mig mod att fortsätta. Du borde ge ut din blogg i bokform. Jag är så otroligt glad för din skull.

drommenomenfamilj

12 april 2012 10:05

Hej S

Vad tråkigt att det inte gick vägen med det frysta embryot. Jag vet hur det känns.

Oj, har du tagit dig igenom hela bloggen. Vad glad jag blir när du säger att vår resa ger dig mod att fortsätta. Klart ni ska fortsätta! Även om allt känns skit just nu så lyckas man på något konstigt och märkligt sätt alltid hitta ork att kämpa vidare. Jag önskar er all lycka!

Tack för dina fina ord.

Kramar från M

 

Lollo

11 april 2012 22:15

Åh, jag blir så rörd. Är så glad för er skull. Vill gärna se bilder på hur din mage ser ut. Men vi ses ju snart! Puss & Kram

drommenomenfamilj

12 april 2012 10:00

Ska bli så mysigt att ses!!! Längtar massor!!

Kram

 

Nima

21 april 2012 11:56

Hej har läst din resa och blev helt berört av den. Jag och min man har försökt i 4år och jag går genom nu Ivf behandlingen på måndag ska de ta ut mina små ägg. Din berättelse ger mig hopp o allt. Är väldigt glada för er skull och hoppas att allt går bra.

drommenomenfamilj

7 maj 2012 19:51

Tack för ditt fina inlägg. Jag håller tummarna och hoppas att er IVF-behandling ska lyckas. Ge inte upp!!

Kram M

 

halvbonden

5 maj 2012 12:24

Jag blir alltid lite tårögd när jag hör om folk som äntligen blivit gravida efter många försök. För oss tog det mycket tid och fysiska påfrestningar för att till slut som genom ett mirakel få vår lille på naturlig väg, och nu ska vi börja utredning eftersom det inte blir ett barn nr 2. Jag skulle gärna också få tvillingar, eftersom när det ändå är så svårt att få till ett barn skulle det vara bra om man fick två på en gång, men jag förstår att det finns risker med det med såklart.

http://halvbonden.wordpress.com

drommenomenfamilj

7 maj 2012 19:49

Vad härligt att höra att ni fick ert lilla mirakel till slut. Jag hoppas och önskar att det går vägen för er med ett syskon. Vi kan knappt fortfarande förstå att vi får vara med om detta. Helt magiskt!

Kram M

 

Camilla

31 maj 2012 14:37

Åh, hur går det för er! Nu är det inte långt kvar va!? Spännande att få veta vad det blir!? Jag gissar på en av varje..:) Hoppas du/ni mår bra!
Många kramar Camilla

http://tuffevictor.bloggplatsen.se

 

Du + jag och framtiden

19 juni 2012 20:31

Hur går det för dig och de små? Nyfikenheten tog över och nu måste jag fråga. =) Det borde snart vara dags för dem att komma va? Hoppas att du mår bra! Kram!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

 

sara

2 juli 2012 22:02

hur har det gått för er ? har tittat in här så många ggr för att få se en uppdatering.... hoppas att ni alla mår bra !

 

B

29 juli 2012 15:57

Hur går det? Hoppas allt är bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...

...som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få skriva skriver jag nu med något darriga och skakiga händer.   JAG ÄR GRAVID.   Det ser märkligt ut så här svart på vitt när jag skriver det. Nästan så jag knappt tror på det själv.    Så...