Jag längtar till framtiden och till dagar, veckor och månader som består av allt annat förutom det vi just nu går igenom. En dag eller en vecka utan alla dessa upp och nergångar. Utan att vakna varenda jäkla morgon och känna sig barnlös.

Barnlös, barnlös, barnlös. Och ledsen, nedstämd och bedrövad...

För att i nästa stund komma ut i köket där maken står och kokar kaffe och gör god frukost. Och känna hur lycklig jag är som har denna fantastiska människa i mitt liv!

För att i nästa stund slå på nyhetsmorgon och titta på en gravid Tilde och undra varför hon kan bli gravid och inte jag?  Ledsen igen...

För att i nästa stund ta en lång, varm dusch. Ta god tid på sig i badrummet, vårda händerna, kanske ta ett fotbad. Ja, rentav känna mig lyckligt lottad som inte har någon unge som ska ha all min uppmärksamhet...

För att i nästa stund titta ut genom vardagsrumsfönstret och få syn på alla småbarnsföräldrar som springer runt med sina små guldklimpar på innegården. Med ett stort, brett leende på läpparna. Jävla skitliv. Gardinerna dras för igen...bitter...

Varje dag, samma sak. Så jävla frustrerande. 

Jag skulle verkligen behöva en dag utan det här. 

Imorgon ska jag på ett ultraljud. Var på kliniken i fredags och eftersom det inte hade hänt så mycket med mina äggblåsor då så ville dom att jag skulle komma tillbaka imorgon. Återföring av vårt långtidsodlade embryo kommer att ske om ungefär en vecka.