...ingen bra känsla i kroppen.

Usch, kan någon rädda mig ifrån denna plåga! Vill bara gråta och dra täcket över huvudet! Känslan säger att det kommer komma blod eller flytning imorgon...

dag 28 i menscykeln, dagen då det ALLTID går åt helvete! Varför måste min jävla kropp vara som en klocka när det kommer till att blöda? Varför kan den inte för en gångs skull överraska? Jag är så oändligt trött på att blöda, trött på att själen blöder, trött på att hjärtat blöder och trött på att vårt liv förblöder av denna barnlöshet...

...nu vill jag att vi ska få börja läka. Få plåstra om såren de senaste fyra åren orsakat oss. Få fortsätta framåt. Det är det enda jag vill. Är det så mycket begärt?