Skulle ju kissa på den där ägglossningsstickan idag på förmiddagen - enligt ordination från vår läkare. Så det gjorde jag på jobbet och satt snällt och väntade, inlåst på personaltoaletten, dom där minuterna man ska vänta på att strecket ska komma fram. 

Efter en liten stund tittar ett svagt litet streck fram. Jag blir lite fundersam. Vad sa läkaren? Var strecket tvunget att vara starkt eller skulle jag strunta i sprutan även om det var ett svagt streck? Suck. Ingen aning. Alltså ringer jag upp kliniken och förklarar läget. Sköterskan jag pratar med tror att kanske ägglossningen är på gång och vill att jag tar det andra testet imorgon och återkommer med en beskrivning av det lilla strecket. Ja, herregud!? Om jag ändå haft en kontorsjobb dessa gånger. Det är inte lätt att kombinera alla dessa behandlingar, samtal och övriga IVF-aktiviteter med ett jobb där jag ansvarar för en stor barngrupp samtidigt. Ena minuten har jag matematiksamling med barnen och i nästa stund står jag inlåst i vår personalgarderob och diskuterar mitt ägglossningsstreck med fertilitetscentrum! 

Idag var det ett ultraljudsbesök på kliniken. Börjar kunna detta nu med att sitta i en gynstol och titta på mina äggblåsor samt livmodern. Tror till och med att jag skulle klara av att hantera den där undersökningsapparaten som man mäter äggblåsornas storlek med. Har sett läkarna använda den så otroligt många gånger vid det här laget. Kanske borde sadla om i yrkeskarriären. 

Imorgon och på onsdag ska jag testa med ägglossningstickor för att se om de ger utslag. Om dom gör det slipper jag ta ägglossningspruta och om det inte blir utslag så ska sprutan tas på onsdag kväll. Återföring kommer ske på onsdag nästa vecka. 

Jag längtar till framtiden och till dagar, veckor och månader som består av allt annat förutom det vi just nu går igenom. En dag eller en vecka utan alla dessa upp och nergångar. Utan att vakna varenda jäkla morgon och känna sig barnlös.

Barnlös, barnlös, barnlös. Och ledsen, nedstämd och bedrövad...

För att i nästa stund komma ut i köket där maken står och kokar kaffe och gör god frukost. Och känna hur lycklig jag är som har denna fantastiska människa i mitt liv!

För att i nästa stund slå på nyhetsmorgon och titta på en gravid Tilde och undra varför hon kan bli gravid och inte jag?  Ledsen igen...

För att i nästa stund ta en lång, varm dusch. Ta god tid på sig i badrummet, vårda händerna, kanske ta ett fotbad. Ja, rentav känna mig lyckligt lottad som inte har någon unge som ska ha all min uppmärksamhet...

För att i nästa stund titta ut genom vardagsrumsfönstret och få syn på alla småbarnsföräldrar som springer runt med sina små guldklimpar på innegården. Med ett stort, brett leende på läpparna. Jävla skitliv. Gardinerna dras för igen...bitter...

Varje dag, samma sak. Så jävla frustrerande. 

Jag skulle verkligen behöva en dag utan det här. 

Imorgon ska jag på ett ultraljud. Var på kliniken i fredags och eftersom det inte hade hänt så mycket med mina äggblåsor då så ville dom att jag skulle komma tillbaka imorgon. Återföring av vårt långtidsodlade embryo kommer att ske om ungefär en vecka.

Våren i all ära men är det någon gång man blir påmind om att man inte har barn så vill jag lova att det är nu. Dom är överallt. Föräldralediga mammor, föräldralediga pappor, i parken, på uteserveringarna, på gatan, i affärerna...alla med varsin liten söt och fantastisk bebis i vagnen eller på armen...

Det är jobbigt och det gör ont i hjärtat. Så sjukt ont.

Jag vill också promenera i solen med mitt barn. Men någon bestämde att jag inte skulle få ett barn. 

Du får ett.

Du får ett.

Du får ett.

Nej, du får inget.

Du får ett.

Du får ett.

Du får ett.

Du får ett.

Mensen är här så imorse ringde jag till Fertilitetscentrum för att meddela detta. Vi bokade in en tid för ultraljud samt blodprov nästa vecka och då får vi också veta när återförandet kommer ske. Så nu rullar vi igång maskineriet för åttonde gången...suck.

Något som dock är intressant är att läkarna har haft uppe "vårt fall" för diskussion. Och om vi misslyckas även denna gång så vill dom dra igång en ny utredning verkar det som. Redan nästa vecka ska dom ta nya sköldkörtelprover. Och sedan vill dom göra en ny kontraströntgen av livmodern. Vi har själva inte haft möjlighet att prata med en läkare om detta ännu, utan fick denna information av en sköterska idag. Men nästa vecka ska vi träffa vår läkare och få veta mer. Även om detta inte leder till några nya upptäckter så känns det i alla fall väldigt bra att dom anstränger sig och gör en ny utredning. Det är ju ändå snart 2,5 år sedan detta gjordes senast och nu har dom ju alla våra behandlingar att ta med i beräkningen också. 

Nu ska jag ta lite påskledigt från bloggen och fokusera på ätbara ägg istället ett tag!

Glad Påsk!

...så kommer känslan av total hopplöshet över mig. I eftermiddags var det så. Lite tårar och många kramar senare känns det rätt ok. Tack och lov att man är två i detta elände!

Upp och ner, ner och upp...

Längtar så enormt mycket efter påskhelgen. Längtar efter långa sovmorgnar och eftermiddagskaffe i solen på balkongen. Ska bli fantastiskt skönt att få vara lite ledig. Önskar jag kunde få vara ledig i en månad minst! Känner mig tröttare än tröttast.

Väntar på mens...

När den behagar dyka upp ska jag kontakta fertilitetscentrum för hundrafemtioelfte gången och sedan blir det FET (frysåterföring). Återföring nr.8

Vi har fyra blastocyster i frysen och läkarna är envisa och avigt inställda till att återföra två. Plan A - övertalning som heter duga. Plan B - hysteriska gråttattacker och panikanfall inför läkarna. Plan C - ta ett lån och muta dom!

Behöver lite goda råd så därför jag slänger ut frågan:

Är det någon som fått tillbaka två blastocyster? Övertalade ni läkarna eller var det deras beslut? Och i sådana fall, hur gick det?

Tack på förhand!

http://www.tearsandhope.com/emptyarms_video.html