Fan att det inte går att fly undan alla känslor. Jag vill trycka bort och förtränga dom och aldrig mer se dom. Vem i helvete straffar oss på det här sättet och varför? Vad är mitt INGENTING som jag kände igår? Hallå! Kom tillbaka! Jag vill inte känna så här. Jag vill inte känna något alls. 

En dålig kväll är det ikväll. Riktigt jävla pissdålig.

Ont i kroppen, ont i själen, tårarna svider bakom ögonlocken och klumpen sitter i halsen. Varför blir det alltid så här? 

VI och VÅR relation tar mycket stryk just nu. Mer än vad vi egentligen klarar av. Vi försöker så gott det går att hålla oss på banan, men det är inte lätt. Barnlöshet är inte lätt någonstans. En ständig känsla av utanförskap. Men också ett lidande som gör att vi ställer oss utanför. Orkar inte med lycka - jag hatar lycka. 

Egoistisk och bitter - det är vad jag är ikväll. Eller är det kanske förtvivlad och olycklig? Desperat? Förkrossad? Vad vet jag. Efter fyra års helvete flyter alla känslorna ihop till en enda röra och jag kan inte längre urskilja vad som är vad. Kroppen har liksom slagit av sig själv och stängt ner alla funktioner. 

Glädje och lycka - RIKTIG och genuin glädje och lycka. Jag kommer inte längre ihåg hur det känns. Fan ta barnlösheten som berövat mig detta! Barnlösheten kan fan dra åt HELVETE!

 

Linda

26 maj 2011 23:51

Åhh vad säger man till en person med så mycket smärta? Vad säger man som kan hjälpa? Jag har funderat länge innan jag skre denna kommentar men jag kan inte komma på ett enda ord som inte känns för futtig. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi ana hur tungt det måste kännas. Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dina känslor i skrift. Din enorma sorg förmedlar du så starkt när du skriver och jag lider så otroligt med dig/er och kommer inte sluta hoppas för och med er!

Kram

 

1annatliv.blogspot.com

27 maj 2011 06:43

Förstår dina ord och känslor precis. Stor kram

 

Lina

27 maj 2011 14:58

Det är nog inte till någon tröst men jag minns inte heller hur det känns att känna genuin lycka över något. Det är för överjävligt att vara ofrivilligt barnlös. Det enda man kan leva på är att det ska lyckas någon gång på något sätt.Hoppas att du kan finna kraft igen och orka kämpa vidare.kram

 

AMB

27 maj 2011 23:22

stackars, stackars er... sörj nu så länge det behövs sedan hoppas vi att de fortsätter att utreda er och att de kan förklara vad 17 det beror på att inte något enda befruktat ägg vill stanna kvar och växa i dig...Kramar!

 

Anna

28 maj 2011 15:39

det gör så ont i mig att läsa det du skriver, ja har egentligen inte ord för hur jag känner för dig/er. Bara hoppas att min kram genom datorn når fram till dig. Kram.

http://grodsanskrypin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...