Senaste inläggen

Av drommenomenfamilj - 5 juni 2011 18:40

Jag blir så otroligt less och trött på att vi i denna situation är så fruktansvärt sårbara. Det blir så tydligt för oss när vi befinner oss i en situation där vi plötsligt inte är beredda på att möta just det där som är jobbigt. Och som alltid har att göra med graviditeter, småbarn eller familjer. Ibland händer det i en situation som man inte bara kan resa sig upp och lämna, t.ex på en middag eller om vi spontant träffar på någon eller några eller vid andra tillfällen.


Jag vill inte känna så här. Jag hatar att känna så här. Jag vill kunna hantera alla situationer och möta alla människor utan att det blir jobbigt. Men när man sitter i en situation som denna får man liksom bara gilla läget. Det måste få vara jobbigt helt enkelt och man kan inte räkna med att orka med alla olika situationer som uppstår. Jag vet att det är på det sättet men jag har väldigt svårt att acceptera det.


När det blir jobbigt är den enda platsen jag vill vara på hemma. Jag är så glad för att jag känner så. Vårt hem är vår borg. Här kan liksom inga obekväma situationer komma åt oss. Här är vi trygga.


Dock är det nog bra att vi själva är medvetna om dessa känslor. Annars kan det nog lätt bli så att vi stänger in oss själva totalt ifrån omvärlden. Även om det är jobbigt måste vi ju ta oss ut där och möta det jobbiga. Men i lagom mängd kanske.

Av drommenomenfamilj - 4 juni 2011 22:33

Igår kväll tog jag ett ägglossningstest - och till min stora förvåning skrek det ägglossning. Testade med ett clearblue-test som visar glad gubbe om det är positivt. Och när jag tog ut stickan ur den digitala behållaren var det två starka blå streck. Blev som sagt lite förvånad då jag tycker att det verkar vara tidigt i cykeln. Men å andra sidan så är väl mina cykler nu allt annat än vad dom brukar vara. 


På måndag ska jag ringa kliniken och meddela detta trevliga besked som betyder att jag slipper göra en återföring i stimulerad cykel. Ingen ägglossningsspruta och inget progesteron. Halleluja!

Av drommenomenfamilj - 3 juni 2011 19:38

Idag har vi återigen besökt fertilitetscentrum. Hör och häpna - vi är nu igång med förberedelserna inför FET 4 (vilket kommer bli IVF-försök nr. 9). 


Idag har jag fått göra en röntgen av livmodern. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är mina erfarenheter av denna röntgen inte trevliga sedan jag gjorde den på Sofiahemmet för ett par år sedan. Så jag var verkligen på helspänn idag när det var dags. Sedan låg jag och väntade på att det skulle göra sådär ont som jag kom ihåg att det gjorde sist. Men helt ärligt så kände jag ingenting. 


Är det så att min smärttröskel har blivit högre under alla år av gynekologiska undersökningar eller vad hände egentligen? Till och med sjuksköterskan var förvånad över att det inte gjorde ont.  


Varpå J fäller kommentaren:

- Ja, allt blir väl en vardag till slut. 


Ja, det har han ju helt rätt i. Synd bara att min vardag skulle bli att ligga uppflugen i en gynekologstol var och varannan vecka och inte ens längre tycka det är konstigt.


Efter röntgen var klar hade vi ett långt samtal med vår läkare idag. Hon hittade inga fel i livmodern, allt såg jättefint ut. Vad var det jag sa? Visste att dom inte skulle hitta något. Vi frågade tusen frågor kring varför det inte fungerar, varför läkarna fortfarande är hoppfulla, om alternativa lösningar m.m


Det läkarna har att säga är att de fortfarande tror stenhårt på att vi kan lyckas. De är väldigt övertygade om det och vår läkare hade varit med om flera fall där det tog många IVF-försök innan det gick vägen. Anledningen till att de tycker på det här viset är att våra spermier, våra ägg och vår befruktning ser så väldigt bra ut. Uppenbarligen är det ju något fel på de embryon som inte lever vidare men dom menar på att det bara handlar om ren otur. Och att anledningen till att dom inte fäster är att dom inte utvecklas vidare - inte att det finns något problem i livmodern. Något av embryona vi sätter tillbaka kommer till slut att fastna tror dom. Dom tycker inte vi ska ge upp men har full förståelse för att vi mår dåligt i allt det här. 


Vi frågade lite kring det här med kromosomanalyser av embryon - men det görs endast i fall där det finns en sjukdom eller en orsak av något slag med i bilden. Och det gör det ju inte hos oss, inte vad dom kan se i alla fall. 


Vi pratade om äggdonation - om det skulle vara ett alternativ för oss. Men det var inget hon ville rekommendera just nu för tillfället. Det skulle vi i sådana fall prata vidare om senare. 


Hon berättade också att om det inte skulle bli en graviditet för oss om ytterligare några försök så kommer dom att ta upp vårt fall med övriga läkare ännu en gång och förmodligen göra ytterligare en större utredning. Och i sådana fall kommer dom försöka titta närmare på mina ägg. Hur vet jag inte men det låter väl bra. 


Hon var också optimistisk till att eftersom dom inte hittar något fel hos någon av oss så kan det mycket väl finnas möjlighet att vi längre fram i livet kan lyckas på egen hand. Hon menar på att fertiliteten "works in mysterious ways" och att inte ens läkarna kan finna en förklaring till allt som har med fertilitet att göra. Så långt har inte vetenskapen kommit ännu. Men däremot forskas det en hel del och om vi behöver göra ytterligare ett IVF-försök till med sprutor så kommer vi delta i ett forskningsprojekt som vår läkare är med i. 


Inför nästa försök har jag bett om att få slippa ägglossningssprutan och denna hemska crinone-gel. Men detta kommer endast ske om jag får omslag på ägglossningsstickorna idag, imorgon eller på söndag morgon. Om inte så ska jag ta en ägglossningsspruta på söndag morgon och återföring kommer att ske på fredag nästa vecka. Jag kommer också i sådana fall få pröva en ny vaginaltablett som heter Lutinus. Denna ska tydligen inte vara så kladdig och eländig som crinonen. Det tackar jag för. 


Av drommenomenfamilj - 3 juni 2011 19:00

Tack oförklarligt barnlösa för denna award! Kul att höra att min blogg uppskattas!
 

Mitt syfte med denna blogg var från början att kunna informera nära och kära om vår situation, hur vi mår och vart i behandlingen vi befinner oss. Men jag ville även använda den till att bearbeta tankar och känslor under resans gång. 

Nu hoppas jag också att den har kommit att bli en hjälp för andra som befinner sig i samma situation. Det gläder mig mycket. 

Jag läser själv mycket bloggar och när man får en award ska man själv välja ut några favoritbloggar. Men jag känner att det är en omöjlighet att välja ut några få. Det finns så fantastiskt många modiga människor som varje dag delar med sig av sin kamp i barnlöshetens tecken. Som varje dag får mig att må bättre och får mig att känna mig mindre ensam. Jag känner ingen av er - men kanske bor ni bara runt hörnet? Kanske springer jag på er i affären eller kanske har vi någon gemensam bekant? 

Vi är alla olika - kommer från olika bakgrund och bär på varsin ryggsäck med varierande innehåll. Men det vi har gemensamt är att vi vägrar ge upp! Kampen fortsätter och drömmen om en familj lever vidare för oss allihopa. 

Så jag vill ge er ALLA fantastiska bloggare en stor AWARD för att ni dagligen delar med er av er kamp. Ni är fantastiska och utan er hade jag inte orkat ta mig igenom det här! Tack för att ni finns!
 

                              


ivfbloggar.blogspot.com



Av drommenomenfamilj - 2 juni 2011 18:34

Förstår att folk bara vill oss väl när dom kommer med tips och ideér på hur vi ska lyckas bli gravida. Men jag blir bara så trött ibland på alla som har ett behov av att uttala sig i denna fråga utan att ha en jävla aning om vad dom pratar om..


Och med all rätt anser jag mig att få känna på det här sättet...efter fyra års barnlöshet, fyra års egna försök i sängkammaren, utredningar och undersökningar i all oändlighet och av alla dess former, åtta misslyckade IVF-försök med flera av landets mest kompetenta läkare inom provrörsbefruktning...


...fasen också, att vi inte tänkte på att käka lite p-piller planlöst! Då hade ju allt löst sig!! 


Skrivet av:

3barnSNACKAR

Onsdag 1 juni 21:42


"Hej ja läste bara lite och jag tänkte bara säga hur min "oförklarligt" barnlösa morsa gjorde.... hon fick tipset av en läkare på gamla goda 60-talet.... Är p piller i typ två-tremånader lite planlöst hursom helst. Kroppen får en chock och kommer i otakt...även med sin envisa bli gravid-vägran och vips så har ni bebis. har ni ej provat? gör det jag vet flera son har barn idag tack varde denna metod!"

Av drommenomenfamilj - 29 maj 2011 23:35

På fredag ska vi få göra en HSG-röntgen. Detta görs för att kartlägga äggledarnas och livmoderns utseende samt för att undersöka passagen i äggledarna. Jag gjorde en sådan för 2 1/2 år sedan på Sofiahemmet men eftersom dom vill utreda oss ytterligare så vill läkarna göra ännu en. Hurra. Det värsta är att det gjorde så sjukt ont sist så jag orkar inte ens tänka på det. Och den enda smärtlindring jag får ta är alvedon. 


Denna röntgen går till så att en läkare för upp en tunn plastslang upp till livmodermunnen. Genom slangen sprutas det in kontrastvätska in i livmodern och ut genom äggledarna. Hemskt känns det. Och ont, ont, ont gör det.  


Dom kommer inte hitta något. Jag vet det. Allt kommer se toppen ut - som det alltid gör. Jättefin livmoder, jättebra slemhinna, toppenfina ägg, kanonbra spermier, kalasbra befruktning - ja, herregud vad allting alltid ser så jävla bra ut! 


Men vad är det då som är fel? Varför kan inte läkarna svara på det? Jag önskar ibland att vi hade levt hundra år framåt i tiden. Är säker på att fertilitetsforskningen har kommit långt då och läkarna utan problem hade kunnat ge oss ett säkert svar på vad problemet är.  




Av drommenomenfamilj - 26 maj 2011 21:41

Fan att det inte går att fly undan alla känslor. Jag vill trycka bort och förtränga dom och aldrig mer se dom. Vem i helvete straffar oss på det här sättet och varför? Vad är mitt INGENTING som jag kände igår? Hallå! Kom tillbaka! Jag vill inte känna så här. Jag vill inte känna något alls. 


En dålig kväll är det ikväll. Riktigt jävla pissdålig.


Ont i kroppen, ont i själen, tårarna svider bakom ögonlocken och klumpen sitter i halsen. Varför blir det alltid så här? 


VI och VÅR relation tar mycket stryk just nu. Mer än vad vi egentligen klarar av. Vi försöker så gott det går att hålla oss på banan, men det är inte lätt. Barnlöshet är inte lätt någonstans. En ständig känsla av utanförskap. Men också ett lidande som gör att vi ställer oss utanför. Orkar inte med lycka - jag hatar lycka. 


Egoistisk och bitter - det är vad jag är ikväll. Eller är det kanske förtvivlad och olycklig? Desperat? Förkrossad? Vad vet jag. Efter fyra års helvete flyter alla känslorna ihop till en enda röra och jag kan inte längre urskilja vad som är vad. Kroppen har liksom slagit av sig själv och stängt ner alla funktioner. 


Glädje och lycka - RIKTIG och genuin glädje och lycka. Jag kommer inte längre ihåg hur det känns. Fan ta barnlösheten som berövat mig detta! Barnlösheten kan fan dra åt HELVETE!




Av drommenomenfamilj - 25 maj 2011 22:53

...för ert engangemang, era inlägg och kommentarer under denna FET- period. Vi läser allt ni skriver och vi båda uppskattar det mycket. Ert stöd värmer oss gott i denna kalla, hårda och misslyckade IVF-kamp. 


Kram M och J


Presentation


Jag heter M, är 32 år och bor i Stockholm. Välkommen till min blogg som handlar om vår kamp om att få ett barn. Vi är oförklarligt barnlösa och har försökt få barn i 4,5 år. Efter 9 misslyckade IVF-försök blev vi gravida på försök nr 10 - med tvillingar!

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards