Här nedan hittar du ett program om adoption som sändes på kunskapskanalen för några veckor sedan. 

Om programmet: 

"Sverige är det land i världen som adopterar flest barn per invånare. Får barnen och deras familjer det stöd av samhället som de behöver? Rebecca Vinterbarn Elg diskuterar med adoptivföräldrar, psykologen Anna Elmlund samt Peter Högman, arrangör av sommarläger för adopterade. Vi följer också upp mammor och barn från UR:s serie "Min dotter från Kina"."

En timme om adoption

...om sådant dom inte har en aning om! Alla dessa expertråd från människor som tror sig kunna en massa. Suck! 

Det har varit tyst ett tag från mig men jag ska försöka börja skriva lite igen. Behöver nog det. Skönt att skriva av sig emellanåt. 

Vi har nu avslutat vår föräldrautbildning - sju tillfällen, 21 timmars samtal kring allt från barnlöshet, adoptionsländer till anknytning och olika länders krav på blivande adoptivföräldrar. Det har varit ett fantastiskt forum för oss där vi har träffat andra par och ensamstående i samma situation som oss. Människor som drömmer om precis samma sak som vi  - att få bli en familj. 

Trots alla dessa timmar och den stora kunskap vi fått om detta område så finns det människor som ändå tror sig veta bättre. Jag blir gaaalen! Gaaaahhhh...Så skönt att få ur sig det. 

Kanske är det så att det är upp till oss nu att informera omgivningen kring vad det innebär att adoptera. Måste kanske lägga ilskan över denna okunskap åt sidan och istället möta den med lite ödmjukhet. Självklart kan ju inte vi bara räkna med att alla ska förstå hur det är att vara i en adoptionsprocess lika lite som omgivningen kan förstå hur det är att ha försökt få barn under 4,5 år och genomgått en jävla massa behandlingar och sjuhundrafemtioelva graviditetsbesked från alla andra! Men ibland är det bara så sjukt frustrerande att inte tillhöra "majoriteten" i samhället. 

Fick frågan häromdagen: -  "Har du barn?" 

Med en klump i halsen svarade jag: - "Nej, inte ännu". Fast egentligen ville jag börja skrika och kasta saker på denna fina och trevliga person (som jag upplevde honom vara) och hålla en föreläsning om varför MAN ALDRIG BÖR STÄLLA DEN FRÅGAN!!!!!!!!!!!!!!!!

Min man fick också frågan häromdagen - fast från en engelsman han precis träffat. 

- "Do you have kids?"

 - " No, but we´ve tried for the last four years. But it doesn´t work "

- "Have you tried IVF"

....och sedan var samtalet igång. J svarade ärligt och uppriktigt till denna främling. Och som belöning fick han möta en människa som hade precis samma erfarenhet som vi. Förutom att det till slut hade lyckats bli ett barn för han och hans fru. Undrar vad som hade hänt om jag hade varit uppriktig mot den där fotografen som jag knappt kände. Hade han också en erfarenhet att dela med sig av? Det får jag aldrig veta. Ibland orkar jag inte och vill inte säga som det är. Ibland vill jag bara vara som alla andra. 

Men det är väl klart att man måste få ställa frågan. Herregud, jag tillhör en minoritet i samhället som är barnlös och vill dö varje gång jag får den frågan. Vem är jag att sätta upp regler? 

Åter till vad detta inlägg egentligen handlade om. Okunskap. Som jag så många gånger förr mött. Människor som tror sig veta, som vill komma med exempel. Sluta med det. Genast. 

På torsdag den 6/10 börjar serien:

"Drömmen om ett barn" nu på torsdag på tv 3 kl.20.00

Renee Nyberg har följt sju par under en längre tid som alla kämpar för att få barn.

Titta på detta och få en inblick i vår vardag:

"Barn till varje pris"

Premiär måndag 26 september klockan 20.00 i SVT1

...nu är jag tillbaka efter ett låååångt sommaruppehåll ifrån bloggandet och allt som har med IVF:er att göra. Det har varit alldeles fantastiskt skönt - så skönt att jag gärna haft ytterligare ett par månaders semester.

Semestern har gått åt till att vila upp oss på. Vi har vilat, ätit och sovit. Och blivit väl omhändertagna av nära och kära. Herregud - jag tror aldrig jag varit i så stort behov av att sova som jag varit under dessa veckor. Min kropp har tagit så fruktansvärt mycket stryk under det senaste året. Ja, den har ju tagit stryk under alla dessa fyra år men framförallt under det senaste året. I början av semestern spenderade jag nästan hela dagarna vilande och det kändes som att jag aldrig skulle ta mig ur det där tillståndet. Men efter ett par veckor började jag så smått vakna till liv igen och sakta men säkert har jag byggt upp lite styrka igen.

Denna sommar har våra tankar inte funnits på annat än på oss själva. Vi lovade varandra att vi helt och hållet skulle släppa allt detta för en tid. Det har gjort oss mycket gott. Nu däremot, när hösten står på glänt, börjar den där lite småjobbiga känslan åter igen infinna sig. Är det för att det är höst? Eller är det för att vi förknippar denna tid med sprutor och IVF-behandlingar? Jag tror att det är en kombination. Vi pratar just nu mycket om hur vi ska förhålla oss till alla dessa känslor. Det är inte lätt - inte på något sätt. Men vi har bestämt oss för att ta oss igenom detta - med varandra i behåll!

Så - vad händer nu då? Nästa steg i IVF-processen är att vi ska göra en missfallsutredning. Jag har fått en hel bunt med blodprovsremisser som jag och J ska ta nästa vecka. Det ser ut att bli oroväckande många rör med blod. Efter dessa prover är tagna ska vi kontakta gynekologen vi går hos för att göra en utredning hos henne. När denna utredning är klar ska vi kontakta fertilitetscentrum igen och planera för ännu en frysåterföring under hösten. Vi har två blastocystor kvar i frysen och dessa tänker vi göra ytterligare ett försök med. Jag vet - vi är galna!

En annan mycket spännade grej som händer under veckan som kommer är att vi ska påbörja vår adoptionsutbildning. Både J och jag är spända och lite nervösa inför detta. Men vi ser mycket fram emot denna kurs och även emot att få träffa andra par i samma situation. Adoptionstankarna växer sig bara större och större hos oss och vi börjar mer och mer se en framtid som adoptivföräldrar. Detta är en väldigt lång process och det tycker jag känns bra. Hur mycket längtan jag än har efter att bli mamma så känner jag att jag behöver tid på mig i allt detta. Adoption och IVF är två helt skilda saker och det går liksom inte att fokusera på dessa samtidigt. Så därför kommer vi inte göra någon behandling under denna tid som adoptionsutbildningen pågår utan istället lägga all vår kraft och energi på att lära oss allt vi kan om hur det är att bli förälder till ett barn som redan finns. Jag kommer skriva om allt vi lär oss här på bloggen så att alla ni vänner och familj samt alla andra som läser får ta del av hela den här resan också. 

Imorgon börjar min semester...tack och lov!

2007
Augusti Försök 1 
September Försök 2 
Oktober Försök 3 
November Försök 4
December Försök 5

2008
Januari Försök 6
Februari Försök 7
Mars Försök 8
April Försök 9
Maj Försök 10
Juni Försök 11
Juli Försök 12
Augusti Försök 13
September Försök 14 (Anmält oss för utredning)
Oktober Försök 15
November Försök 16
December Försök 17

2009
Januari Försök 18 (Vi ställer oss i landstingets IVF-kö)
(Utredning klar - inget fel hittat på någon av oss)
Februari Försök 19
Mars Försök 20
April Försök 21
Maj Försök 22 (Anmält oss till en privatklinik och kommer genomgå en IVF efter sommaren)
Juni Försök 23
Juli Försök 24
Augusti Försök 25
September Försök 26

______________________________________________

IVF 1 Carl von linnékliniken
 

13/9-09 Sprutstart Puregon
18/9-09 VUL och blodprov
20/9-09 VUL och blodprov
21/9-09 Ägglossningsspruta
23/9-09 ÄP (17 ägg!)
25/9-09 ET (7 ägg befruktade vilket resulterade i 5 guldägg - 1 till mig och 4 till frysen)
5/10-09 Ruvardag 10 - brun flytning...
6/10-09 Ruvardag 11 - ännu mer...
7/10-09 Ruvardag 12 - mens...
TD 11/10-09 - testar negativt 
____________________________________________

FET 1 (ostimulerat) Carl von linnékliniken

4 ägg i frysen - De 2 första klarade inte upptiningen men det tredje gjorde det!
17/11-09 Återföring 
30/11-09 Ruvardag 13 - brun flytning...
1/12 - 09 Ruvardag 14 - mens...
___________________________________________

2010

Åt helvete har det gått. Totalt åt helvete. Jag blöder.

Idag har vi fått tillbaka en liten blastocyst. Jättefin och perfekt på alla sätt och vis. Snälla, snälla stanna hos oss nu!

Nu behöver vi era tummar igen!

Nionde gången gillt? Herregud NIONDE GÅNGEN!!??? Vem fan håller på med provrörsbefruktning så här länge? Det är ju helt vansinnigt!!!