...toalettbesöket för dagen är därmed avklarat. Pulsen är på topp, blicken står stilla och jag borde nog andas lite långsammare...

Ingen flytning och ingen mens. Ruvardag 12 är därmed avklarad. 

Skulle kunna testa med ett graviditetstest nu för att slippa denna ångest, men jag vägrar. Går hellre och mår dåligt ett par dagar till istället för att få ännu ett hånflinande, fett minus på stickan. 

Imorgon blir ytterligare en tuff dag. Mensen kan komma vilken sekund som helst nu. 

...dag är äntligen över. 

Ingen brun flytning än. Detta betyder ingenting. Imorgon är lika tung och mörk dag som denna. Toalettbesöken är olidliga. Håller på att kvävas av ångest. Om jag räknar som vid en återföring av ett kortidsodlat ägg är jag på ruvardag 11 idag. 

Statistiken lyder (med kortidsodling)...

IVF 1
5/10-09 Ruvardag 10 - brun flytning...
6/10-09 Ruvardag 11 - ännu mer...
7/10-09 Ruvardag 12 - mens...


FET 1  
30/11-09 Ruvardag 13 - brun flytning...
1/12 - 09 Ruvardag 14 - mens...

IVF 2 

...ingen bra känsla i kroppen.

Usch, kan någon rädda mig ifrån denna plåga! Vill bara gråta och dra täcket över huvudet! Känslan säger att det kommer komma blod eller flytning imorgon...

dag 28 i menscykeln, dagen då det ALLTID går åt helvete! Varför måste min jävla kropp vara som en klocka när det kommer till att blöda? Varför kan den inte för en gångs skull överraska? Jag är så oändligt trött på att blöda, trött på att själen blöder, trött på att hjärtat blöder och trött på att vårt liv förblöder av denna barnlöshet...

...nu vill jag att vi ska få börja läka. Få plåstra om såren de senaste fyra åren orsakat oss. Få fortsätta framåt. Det är det enda jag vill. Är det så mycket begärt?

...ångesten smyger på. Toalettbesöken är en mardröm. Klumpen i halsen gör sig återigen hörd. Tårarna gör sig beredda bakom ögonlocken.

Känner absolut INGENTING. Kroppen känns helt död.

Ger mig fan på att mensen dyker upp vilken sekund som helst. Fy fan för detta helvete!! Jag önskar INGEN att gå igenom detta!!! 

Och jag går igenom det för åttonde jävla gången! Fyra år av elände...när ska det vända? När? När? När?

Helvetes-jävla-piss-helvetes-ruvningstid!

...att ruva!!

Är lite osäker på hur jag ska räkna ruvardagar denna gång eftersom vi har satt tillbaka ett långtidsodlat embryo. Så jag struntar väl helt enkelt i att göra det. Skönt!

Har ännu inte börjat känna efter så mycket, men jag vet att kommande vecka kommer bli påfrestande. Går det åt skogen även denna gång så kommer det förmodligen ske inom de närmsta sju dagarna. 

Ja, vad mer kan jag säga. Under denna ruvningstid lever man liksom i en gråzon. Antingen kommer man ur det här och livet blir svart. Eller kommer man ut på den andra sidan - den vita, ljusa sidan. 

...som förhoppningsvis stannar i sin nya lya nio månader till! 

Endast en av våra blastocyster behövdes tinas upp och igår fick vi tillbaka en perfekt sådan! Tre kvar i frysen för framtida försök. 

Nu är det bara den eviga väntan som vi ska igenom. Tack snälla för era fina kommentarer, ni är så gulliga allihopa som följer oss försök efter försök efter försök. Att ni orkar!! Tack!

Idag går alla mina tankar till Längtan till ett barn. Hur fan kan livet göra detta mot er? Tänker på er! Kram M 

...är det dags för IVF-försök nr. 8. 

Efter fem misslyckade ET (embryo transfer) och två misslyckade FET (frozen embryo transfer) så är det nu dags för det tredje FET. Det som är nytt för denna gång är att det är ett långtidsodlat embryo som återförs. 

Måtte nu detta vara det sista försöket!

Jag är inte troende och brukar inte be till högre makter! Men är det någon gång jag ska göra det så är det nu!