Är nu inne på den nionde dagen av detta nässprayande. Väntar och väntar på att min mens ska börja (detta är väl enda gången jag sett fram emot att den ska komma), men inget blod i sikte så långt ögat kan nå. Så nu är den alltså två dagar försenad. Vanligtvis kommer den som en klocka på dag 28. Tänk om det här hade varit en "vanlig" situation för ett "vanligt" par. Då hade man kunnat glädjas åt denna försening och den hade varit ett tecken på en graviditet - men icke, klart som fan att det inte ska gälla oss. Hursomhelst, om den inte kommit inom en vecka (vilket jag verkligen hoppas att den gjort) så ska vi höra av oss till Uppsala. Vänta, vänta och vänta...

Dom senaste åren har kännts som en låååååång, lååååååång väntan. Vänta på att börja skaffa familj, vänta på att få ägglossning, vänta på att INTE få mens, vänta på nästa ägglossning, vänta på att INTE få mens - samma procedur månad efter månad efter månad. Och sedan vänta på att få komma på utredning, vänta på att få provsvar, vänta på ägglossning, vänta på att INTE få mens, vänta tills nästa månad, vänta och vänta och vänta. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Vänta på att få komma till uppsala, vänta på att få mens, vänta på att få börja med sprutor, vänta på ägguttag, vänta på återföring, vänta på att INTE få mens, vänta på nästa försök och nästa försök och nästa försök...

JAG HAAAAAAATAR ATT VÄNTA!!!!!!!!!!!! JAG VILL INTE VÄNTA MER!!!!!!!!!!!!! VILL INTE! ORKAR INTE! KAN INTE!

Jag vill att fortsättningen på mitt liv ska börja nu! Jag är så sjukt jävla trött på att stå i denna barnlöshetsgrop och trampa runt medan livet utanför gropen fortsätter att rulla på. Jag vill ta klivet ur den här gropen och få vara en del av livet utanför. Varför får vi inte det? Varför? Varför? varför?

Gode GUD!!!! Om du finns därute någonstans (alltså jag är inte troende och brukar inte be särskilt ofta men nu tänker jag ta mig sjutton göra det...) snälla se till så att vi lyckas denna gången. Jag har inte krafter nog att hålla på med det här mer snart. Jag orkar inte mer. Nu har vi verkligen skrapat ihop alla dom sista krafterna vi har inför det sista försöket så snälla, snälla...GE OSS ETT MIRAKEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

AMEN

Kanske skulle man ändå bli troende? Undrar om dom har det lättare i en situation som denna. Det skulle vara intressant att veta. Kanske är det lättare att förlita sig på någon som man tror står bakom allt det som händer oss människor här på jorden? Och inte att göra som J och mig och helt enkelt förlita sig på vetenskapen. Religion eller vetenskap, det är frågan?

 

Mia

15 april 2010 08:43

Håller tummen..

 

Camilla

15 april 2010 10:11

Hej!
Jag blir så berörd när jag läser dina tankar för precis så har jag också kännt det! Vänta vänta vänta när man vill NU och för länge sedan! Alla som sa; snart kommer ni bli gravida och få ert barn! Men blev bara vänta vänta vänta, ägglossning-mens osv...det var det livet gick ut på... Inför varje mens hade man byggt upp ett litet litet hopp om att nu kanske, men månad efter månad fick man ett slag i ansiktet och bara försöka resa sig igen för att få ett nytt slag nästa månad... Men jag lovar att när ni får ert lilla mirakel, som jag vet att ni kommer att få, så kommer väntan att vara bortglömd! Trots 4 års väntan för oss, och därmed många slag i ansiktet, så har jag glömt bort hur vi fått kämpa, på gott och ont... Men du! Nu är ni ju mitt upp i en behandling och försök att ta en dag i taget och må så bra som möjligt! Glöm bort all väntan på ett tag, nu är det ju nära! Jag tror att jag fick min mens på dag 10-11 vid varje IVF så försök att ta det lugnt. Skickar styrkekramar i massor till dig/er!

http://tuffevictor.bloggplatsen.se

 

Anna

15 april 2010 19:24

Som jag känner igen mig, jag hatar också denna eviga väntan..
Jag och Anders är inte heller troende men har STARKT funderat på att gå i kyrkan varje söndag för att be.. Ja man blir nog allt lite knäpp av IVF:andet..

http://www.minlangtanefterdig.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...