Tack och tack igen för era kommentarer! Dom är så många och så fina så jag blir alldeles rörd. Bara så ni vet så läser jag dom om och om igen och uppskattar dom jättemycket och tar till mig vad ni skriver. Dom ger kraft och styrka! Tack!

Idag är det spraydag nummer sju, och idag har varit en väldigt bra dag i jämförelsevis med gårdagen. Nu är det lite upp och ner igen. Ena dagen glädje, andra dagen förtvivlan - glädje, förtvivlan, glädje, förtvivlan..gahhh! Kan det inte bara finnas något mellanläge?

J brukar alltid säga att jag aldrig har några mellanläge i vad det än gäller i livet- antingen är det full fart framåt eller är det inget alls. Han tycker jag ser livet lite ur ett vitt eller svart perspektiv. Gråskalan finns liksom inte med. Jag måste nog erkänna att han har lite rätt i det. Och det kanske är på samma sätt i allt det här. Antingen är jag helt totalt bestört eller så är jag superglad. Antingen ligger jag under filten och gråter mig sönder och samman en hel dag - eller så bakar jag tre hundra olika sorters bröd samtidigt som jag målar om hela hallen och syr gardiner till sovrummet! Japp, sån är jag! Och det kan ju ibland ställa till med lite problem samtidigt som att det ibland är väldigt bra. Jag får ju en himla massa saker gjorda emellanåt i alla fall.

Nu åter till min stickterapi - men först ett par bilder på bakstycket till koftan som jag nu gjort klart och som jag känner mig väldigt stolt över. Har ju aldrig stickat något sånt här stort förut, därför känns det extra roligt att jag verkligen klarar av det. Det känns bra att det ändå kan komma något gott ur det här!