Igår tog J och jag ett beslut. Vi har bestämt att om det inte fungerar den här gången så kommer vi ta ett långt uppehåll tills vi försöker igen. Vi orkar inte mera nu. Det finns inga krafter kvar till fler behandlingar. Vi måste försöka hitta tillbaka till det VI var före allt det här startade. Dom vi var för tre år sedan. Ett ungt och glatt par med familjedrömmar och en ljus framtidstro - inte ett ungt och bittert par med krossade familjedrömmar och en mörk framtidstro...för det är så det känns nu många gånger. Inte hela tiden - men många gånger.

Jag vet att vi nu ska tänka hoppfullt och inte förbereda oss för det värsta. Men eftersom vi redan varit igenom det här ett par gånger nu och blivit rejält besvikna, så är det svårt att enbart hålla fast vid hoppfullheten. Besvikelsen finns hela tiden med i bakgrunden och gör sig hela tiden påmind. Den tränger sig på och biter sig fast och vill inte släppa taget om oss. J är den av oss som hela tiden under den här resan har varit positiv och trott på att det ska hända, medan jag har tvivlat mer. Han har hela tiden varit övertygad om att det bara har varit en tidsfråga. Men nu har även han börjat tvivla - ganska rejält också. Och det känns fruktansvärt.

För snart tre år sedan bestämde vi oss. Vi ville ha en familj.

Då hade knappast några i vår umgängeskrets fått barn.

Nu är vi i stort sett dom enda som är kvar. Dom enda som inte har fått barn.

Under de här tre åren som gått har vi gratulerat och gratulerat och gratulerat till alla som blivit gravida och till alla som fått barn. Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis....GAAAAAAAAAHHH!!! Och varje gång har det känts som att hjärtat ska gå sönder! Som att det slits isär, dras ut ur kroppen och stampas på! Hårt och brutalt! Inte för att vi inte unnar någon annan att få barn - nej, absolut inte! Utan för att varje graviditet och varje barn är ett STORT, FETT KVITTO på att VI inte är som alla andra. Att VI tillhör en liten jävla minoritet av par som inte är som alla andra. Som inte är fertila nog för att kunna få ett eget barn, en egen familj. VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? VARFÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!