Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här dagen. Vad jag vet är att jag struntar i att skriva om gårdagen då den bleknar lätt i jämförelse med idag. Dagen har kantats med besked både åt det ena och andra hållet. Ibland är det svårt att skriva om exakt vad, hur och vem. Och idag är en sådan dag. 

Idag har jag fått erfara att jag verkligen är 30 år och att livet förändras för varje dag som går och att man kan inte göra ett dugg åt det. Klockan tickar, minuterna och timmarna flyger fram och dagarna passerar snabbare än tåget. Varför blir det så? Att tiden bara går fortare och fortare? Tänk när man var liten - en timme då var som en hel evighet. En timme nu är som ett ögonblick. Och tänk vad allt var bestående när man var liten. Alla människor var alltid på samma sätt, såg likadana ut i all evighet och allt var precis på samma sätt hela, hela tiden kändes det som. Det kändes som att inget förändrades. Men nu däremot - inget är som det varit. Allt förändras. Livet går sin gilla gång. Och det snabbt!

Ibland önskar jag att jag var liten igen, att den där evighetskänslan kunde komma tillbaka och att allt bara skulle återgå till det det alltid varit. Utan förändring. Utan svåra beslut. Utan ansvar. Bara lekfullt, glatt och oföränderligt.

Idag har jag också fått erfara att när man som mest tror att man är ensam, så står det plötsligt någon i närheten som för samma kamp. Och att efter så här lång tid få möta den någon och plötsligt inse att man är två - det känns helt otroligt. En kamp som ingen annan förstår som inte är mitt uppe i den - ord räcker ju inte alltid till. Någon som genomgår samma sak och som känner precis samma smärta  och sorg - någon som är som jag. Jag är inte ensam.

 

Lollo

4 mars 2010 18:18

Du är långt ifrån ensam, man hör fler o fler som fått kämpa som er eller på liknande sätt. Men som ni har de inte sagt något, förren efteråt, om ens då. Fast det är väl så - jobbigt att prata om när alla andra blir med barn på löpande band... Så alla som har det svårt att bli med barn håller tyst.

 

Ewa-Leena

4 mars 2010 21:24

Ibland kan det nog vara skönt och till en viss tröst att veta att man inte är ensam om att känna och kämpa för vissa saker. Oavsett vad det är. Jag vet ett par som kämpade länge och väl innan de fick sitt första barn. De var båda över 35 när de fick sin lilla kille och hur de innan han kom ständigt fick höra frågor som "ska ni inte snart skaffa barn?", "är det inte dags för att utöka familjen?". Till råga på allt fick kvinnan ifråga ofta sagt till sig att hon såg gravid ut vilket inte underlättade situationen för dem. Ibland när jag mår dåligt brukar jag googla. Det kanske låter fånigt men internet är som en öppen bok. Du kanske inte kan få svaret på allt du önskar men du kan få veta att fler ställer samma fråga.

Herregud man kan tro att jag är en gammal kärring som jag skriver :)

Hur som helst, hoppas vi ses snart!

Kram på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...