Nu har vi haft samtal med Dr H och gjort en planering inför kommande IVF-behandling. Denna gång kommer jag göra den s.k långa behandlingen som innebär nässpray, innan har jag bara gjort den korta behandlingen då man direkt börjar med sprutor.Tänkte dela med mig av den information vi fått idag:

SPRAYSTART:

På dag 20 i min nästkommande menscykel kommer jag börja med nässpray, detta för att försätta reglermekanismen i viloläge - alltså på ren svenska så kommer mina hormoner nedregleras och försätta mig i klimakteriet typ. Så nu kommer jag ju kunna kontra mamma med att jag visst vet hur hon mår i sina klimakteriesvallningar!?

SPRUTSTART:

I tidigare behandlingar har jag börjat ta sprutor antingen den första, andra eller tredje mensdagen. Men nu ska jag tydligen få mens och blöda ut och sedan börja med sprutor. Har inte fått något datum än men detta kommer ungefär att ske

2 veckor efter att jag börjat med nässprayet.

Denna gång funderade Dr H länge på vilken hormonkur jag skulle ta. Har ju både provat Puregon och Menopur. Men tydligen så finns det ytterligare ett preparat till som heter Gonal-F och detta vill han prova på mig nu.

En annan liten nyhet denna omgång är att Dr H funderar på att odla vidare våra embryon i flera dagar än två så att de utvecklas till s.k blastocystor. De föregående IVF-gångerna har våra embryon fått ligga i två dagar och växa till sig i klinikens värmeskåp innan de sedan planteras in i min livmoder. Men eftersom inget ännu fäst vill Dr H testa att odla dom i flera dagar utanför livmodern för att då kunna se vilket som är starkast och överlever längst. Detta görs bara i vissa fall, det bästa är ju självklart annars att låta det lilla embryot växa till sig i livmodern eftersom ingen odlingsmiljö är bättre än där.

Jag frågade honom idag vad anledningen är att dom inte fäster och tog bl.a upp den där teorin om immunologiska orsaker. Men han förklarade att anledningen till att det inte "tar sig" beror enbart på embryots egenskaper. De embryon som vi fått tillbaka har helt enkelt inte varit bra nog för att kunna utvecklas vidare. Han menade på att det under en lång tid funnits teorier kring immunologiska orsaker men att det absolut inte finns något som stöder dessa teorier. Så då kan jag sluta fundera på det - skönt.

Han frågade också mycket om hur vi mådde och hur allt kändes och så. Jag förklarade att det varit tungt men att vi är på fötterna igen och är redo att kämpa vidare.

Han ville också återigen poängtera att våra chanser är stora eftersom allt ser så bra ut och att jag fortfarande är ung...suck. Har så svårt att ta in detta men jag ska ändå försöka klamra sig fast vid hans ord.

Han avslutade med att säga att han har svårt att se hur vi inte skulle kunna lyckas framöver med de förutsättningar vi har.

Jag hör vad han säger, men det är svårt att ta in.

Imorgon bär det av till Fertilitetscentrum - ny klinik och nya läkare...hur fan orkar man egentligen?

Hur kan livet vara så här orättvist? En del behöver bara titta på varandra så blir dom gravida och andra ska behöva genomgå allt det här? Varför???????????????????