Idag var jag alltså på kliniken för blodprov och som vanligt hittade dom inga bra blodådror på mig. Samma sak varje gång. Och visst, jag är väl rätt van vid det här laget men det betyder inte att det är mindre tröttsamt. Till slut kom det alla fall en sköterska som tidigare jobbat med att ta blodprov på bebisar (ironiskt nog) och hon var helt grym. Ett litet stick och sedan var det klart. Så nu har jag börjat lägga sköterskornas namn på minnet - dom som sticker bra alltså. På så vis kan jag i fortsättningen önska att få någon av dom redan från början och på så vis slippa få hela armvecken sönderstuckna av kanyler. Återigen - snart kommer någon ta mig för en drogmissbrukare! 

Imorgon ska jag på ultraljud för att se om äggblåsorna växer något. 

Hur jag mår? Ja, jag har funderat på det under kvällen och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vet inte riktigt hur jag mår. Ena stunden mår jag jättebra och går omkring och pysslar här hemma, lagar god mat och bakar kakor. Andra stunder går jag i mina egna tankar, kryper upp i famnen på J och känner mig ynklig. Men ledsen - nej då. Inte ännu. Tack och lov. 

Är så trött på att vara ledsen. Om jag fick välja att aldrig mer gråta under hela min livstid så skulle jag banne mig välja det! Utan tvekan! Fyra års barnlöshet, snart fem IVF:er och sju återförande, femhundrasjuttioelva andra graviditeter utom min egna - hur många tårar i liter blir det? En matamatisk formel? Någon?

Eller, jag vill nog inte veta. 

Förresten, över till något annat. Detta är en intressant debatt full av etiska och moraliska frågor: 

Mamma, pappa, surrogat

Idag har jag börjat känna av att det är något på gång i dom nedre regionerna - som en svag, svag mensvärk ungefär. Det är väl förhoppningsvis äggblåsorna som börjat växa till sig. Det ska bli spännande att se hur många ägg vi får ut den här gången. Sist jag använde Menopur fick vi bara ut fyra stycken varav två blev befruktade. Dock var dom där två av fin kvalité - ingen bebiskvalité men ändå. Man får glädjas åt det lilla här i barnlöshetsträsket. 

Ikväll blir det två sprutor och imorgon ska jag iväg till kliniken på morgonen för att ta ett blodprov. Då får jag också veta vilken dos jag ska fortsätta med. Dom första tre sprutorna tog jag 150 ie, men igår sänkte jag dosen till 120 ie vilket jag också ska ta ikväll. Läkarna vill vara lite försiktiga med doserna eftersom mina äggstockar är väldigt känsliga. Inga mer överstimuleringar och sjukhusbesök tack! Det har vi fått nog av. 

Det här med youtube och videoklipp på bloggen är ju grymt! Har inte riktigt "upptäckt" det förräns nu. Har hittat en animerad liten film om hur IVF-proceduren går till:

Idag har vi fått besök av några i familjen som ringde och bjöd in sig själva! Jättebra! Precis det som funkar bäst för mig nu! Tack snälla ni! Är fortfarande lite dålig på att åka och hälsa på människor...eller det har väl i och för sig varit så under en lång period. Därför är det skönt när jag blir lite "tvingad" till det. Blev ju också då tvungen att ta mig ur tv-soffan vilket var skönt. Fick även energi till att baka kakor och ge mig ut på stan en sväng och gå några ärenden. Så detta har varit en bra dag. 

Ikväll är det sista kvällen med bara en spruta. Imorgon ska jag ta ytterligare en spruta - orgalutran - som förhindrar att ägglossningen sker för tidigt. På måndag blir det blodprov och på tisdag ett ultraljud för att kolla till så äggblåsorna växer som dom ska. 

Har jag sagt att jag blandar medicinen själv denna gång? Menopur får man inte i någon enkel och smidig sprut-penna. Nej då, varför göra det enkelt? Denna medicin kommer i små ampuller med vitt pulver samt små miniflaskor med blandningsvätska. Så varje kväll kl. 22.00 öppnar medicinlabbet inne i badrummet - plastsprutor, blandningskanyler, nålar...you name it!

Skulle någon se detta, som inte vet om vår situation, skulle dom garanterat ta oss för drogmissbrukare! 

Vill ni veta exakt hur denna procedur går till så finns det en liten film att se...enjoy!

Alltså varje gång jag skriver IVF 5 så reagerar jag och undrar om det verkligen är jag som skriver den där meningen. IVF 5...VA? Nä, vadå...?? Känner mig som ett frågetecken och måste typ stanna upp, titta på orden och tänka efter lite...jodå, just det. Nog handlar det om mig alltid. 

Den 20:e februari "firade" min blogg och jag ett-årsjubileum. Jovisst! Skumpa drack vi - i mängder! Oj vad härligt det var. Allt elände dokumenterat. Alla känslor, all ilska, all kamp.

Nä, någon skumpa blev det inte direkt. Snarare en tung suck eftersom jag ännu inte kan göra mig av med den här förbaskade eländiga bloggen. För det är vad jag helst av allt skulle vilja göra. Skriva ut varenda sida ur den, tända eld på bladen och sedan gräva ner askan och sätta en gravsten. Här vilar "M och J:s barnlösa helvetesår". Amen! Om vi lyckas någon gång ska jag ta mig sjutton göra det. Alltså bränna upp skiten! Gravstenen verkar lite lätt hysteriskt och aningen rubbat så den får jag nog skippa.

Har en djävulsk huvudvärk idag. Vet inte om det beror på medicinen, tror inte det eftersom jag endast tagit en spruta. Måste bero på något annat. Spänningshuvudvärk kanske? Vill gå och lägga mig men måste vänta en stund till. Medicinen måste tas vid ungefär samma tidpunkt varje kväll och jag brukar alltid ta den vid kl. 22.00. 

Måtte detta bli sista behandlingen. 

Första sprutan med 150 IE menopur injecerad. 

Godnatt. 

Har haft en liten paus ifrån denna mycket deprimerande blogg. Om jag mått bättre? Både ja och nej. Frysförsöket (återföring 7) som vi skulle göra i mitten av februari gick åt skogen. Är ni förvånade? Inte jag. Det lilla nedfrysta embryot dog vid upptiningen och kvar var vi med våra tårar. Som alltid. Som varje gång. Som vanligt.

Jo, jag har mått bättre på ett sätt under den här tiden, men oron och det jobbiga finns ju hela tiden därinne och jag måste jobba hårt för att det inte ska ta över. Går hos en psykolog nu regelbundet och det hjälper mig mycket. Det kommer inte lösa mina problem - men jag kanske kan få lite hjälp att kunna hantera dom och leva tillsammans med dom. Det känns så i alla fall. 

På onsdag är det dags att påbörja IVF nr 5. Jag känner...ingenting. 

Alla sprutor och all medicin ligger väl förberedda i medicinskåpet. Menopur, orgalutran, pregnyl och crinone. Allt som behövs för att återvända till IVF-helvetet.