Tack snälla ni för fint stöd och peppning! Det är så himla stärkande att läsa era kommentarer och veta att ni tänker på oss. Vi behöver det så tack fina, fina ni! Och nog har ni en poäng - det behövs ju bara ett litet guldägg. Så vi får väl försöka tvinga oss själva att tänka lite positivt. Imorgon är en ny dag - tack och lov!

Godnatt.

Ingen återföring för oss på söndag. Endast fyra ägg blev befruktade och därför gör de ingen långtidsodling på dem. Jävla skit. Men varför ska vi ha någon tur? Inte en enda jävla gång på tre år har vi haft någon tur med detta, så varför skulle det vända nu. Jag vet...vi ska inte ropa hej än, ännu finns det hopp. Det är bara det att jag kan inte riktigt se något ljus i denna mörka, långa tunnel. Vi har gjort återföring efter två dagar vid tre tidigare tillfällen och inte lyckats någon gång. Varför skulle det lyckas nu? Och vi vet ju ens inte vad det är för kvalité på dom där fyra äggen. Dom kanske rent av inte går att använda imorgon? Dom kanske har slutat dela sig? Av 19 jävla stycken!!! Hur är det möjligt att bara fyra befruktas??? HUR????

Imorgon eftermiddag ska vi till kliniken för återföring. Jag känner ingenting. Inget alls. Tomhet. Besvikelse. Sorg.Tårarna rinner. Trots våra fyra små början till livet. Fyra stycken. det enda som behövs är ju ett bra. Ett enda. Och ändå kan jag inte glädjas. Det kommer bli en ren, jävla tortyr dom följand dagarna under ruvningen. Nä, tortyr är bara förnamnet. Det kommer bli värre än så. Ett helvete!

Förut vid dessa återföringar har jag känt hopp. Allt det är borta nu. Vad är det för mening med denna ändlösa kamp. Att få bli föräldrar verkar inte vara vår lott i livet. Men däremot alla andras! Jag känner ilska och avundsjuka. Och jag hatar att känna så. Men så är det. Ren och hatisk jävla avundsjuka av allra värsta sort!

19 ÄGG!!!!!!

Vi är såååå glada! Tack för alla fina kommentarer och för alla tankar ni sänt oss idag! Är övertygad om att det hjälpte oss på traven!

Så här många ägg har vi ju aldrig fått ut förut och jag vet att vi inte ska ropa hej ännu, men nu finns det ju lite att jobba med i alla fall. Och det känns fantastiskt! Imorgon efter kl. 13.00 ringer dom från kliniken och berättar hur många som blivit befruktade och om de kan långtidsodlas eller ej. Hoppas, hoppas dom kan odlas vidare! Om inte så blir det återföring på torsdag och om de kan odlas längre så blir det återföring på söndag. Vi hoppas ju på söndag såklart!

På väg mot uppsala!

På kliniken blev vi tilldelade ett eget litet rum.Utanför rummet finns det frukost att hämta efter ingreppet. Det smakar väldigt gott vill jag lova eftersom det enda jag får äta på morgonen före äggplock är flytande föda.

Snygg ska man vara när man ska plockas på ägg! Knästrumpor och bomullsrock. Ok, inte skitsnyggt men gud vad bekvämt!

Som vanligt kunde dom inte sticka mig i armvecket idag så till slut hittade sköterskan en liten blodåder precis nere vid handleden. Det gjorde sjuuukt ont när hon försökte få in nålen där, men efter ett par smärtstillande tabletter samt lite lugnande kändes det bättre.

Idag var det Dr B som gjorde ingreppet. Jag kommer inte ihåg så mycket av det då jag som vanligt var hög på morfin - tack och lov! Trots mycket smärtstillande gjorde det djävulskt ont på höger sida idag - vilket jag inte upplevt tidigare gånger. Så när jag vaknade till efter en stund på rummet hade jag jätteont och troligtvis råkade dom sticka hål på urinblåsan för urinet var helt blodfyllt. Detta kan tydligen hända och är ingen fara - men inte så värst trevligt. Efter några timmar var det dags att åka hem. Jag tog mig med stapplande steg ut till bilen och fortfarande gjorde det galet ont på höger sida. Men det var det värt vill jag lova - vi fick ju ut 19 ägg! Så när vi kom hem omkring två-tiden så somnade jag och vaknade inte förräns 17.30 Herregud! Hur ska jag nånsin kunna somna ikväll efter att ha sovit så länge idag?

Så för att sammanfatta denna omtumlande dag så har det helt enkelt varit en bra dag! Och nu sitter vi här hemma i soffan och hoppas och önskar att våra små ägg och spermier ligger där i den lilla burken i värmeskåpet på kliniken och lär känna varandra ordentligt. Och förhoppningsvis trivs i varandras sällskap  !

Imorgon får vi veta hur det gått!

Imorgon kl. 08.45 är det dags. Då checkar vi in på Carl Von Linné-kliniken för att få vår dom. Hur många ägg ska de få ut? Hur många kommer bli befruktade? Kommer vi få ut det där guldägget? Åhhhh...jag vill veta nu!

Så här har det sett ut under föregående behandlingar:

IVF 1 september 2009 (Medicin: Puregon)

17 ägg uttagna

7 ägg befruktade

5 användbara

1 återfört till mig

4 till frysen (varav ett finns kvar i frysen efter vi gjort vårt frysförsök då två ej klarade upptiningen)

_______________________________

IVF 2 februari 2010 (Medicin: Menopur)

4 ägg uttagna

2 ägg befruktade

1 ägg användbart

1 ägg återfört till mig

0 till frysen

________________________________

IVF 3 maj 2010 (Medicin: Gonal-F)

? ägg uttagna

? ägg befruktade

? ägg användbart/användbara

? ägg återfört till mig

? till frysen

Listan uppdateras imorgon eftermiddag.

Och så här går det till att plocka ut ägg:
För att jag ska hålla mig lugn och sansad och slippa smärtan detta medför kommer jag få lugnande tabletter, smärtstillande tabletter, lokalbedövning i underlivet samt morfin i armen. Japp - drogad är rätta ordet! Tack och lov! Skulle inte vilja vara annat än drogad under detta ingrepp! Läkaren för sedan in en lång, tunn nål och punkterar mina äggblåsor. Nålen är sammankopplad med en tunn kateter i vilka äggen åker in i och ner i ett provrör/skål och blir omhändertagna av laboratoriepersonalen. Sedan är det dags för spermierna att göra sitt jobb. De förs samman med äggen och dagen efter ägguttaget, alltså på onsdag, kommer vi få reda på hur många ägg som blivit befruktade.

Snälla, tänk på oss imorgon omkring kl. 10.00 Då ligger jag där i gyn-stolen med benen i vädret hög som ett hus på både det ena och det andra och hör hur sköterskan räknar ägg efter ägg som kommer ut.

Snälla, snälla...låt det finnas ett litet guldägg i mig. Det behövs ju bara ETT!

Sista sprayningen är nu gjord och ägglossningssprutan avklarad! Inga mera sprutor! Inget mer spray! Är det sant? Knappt så att jag tror på det, men nog är det sant alltid! Sköööönt! Jag vill ALDRIG mer hålla på med det här eländet! ALDRIG MER! Så snälla, låt detta fungera nu! Låt oss lyckas! Tredje gången gillt, det måste bli så! På tisdag är det dags - då ska här plockas ägg!

Varsågoda - Ovitrelle, ägglossningssprutan, i egen hög person!

Tog lite bloggledigt ett par dagar men nu är jag tillbaka igen. Har precis tagit min sista spruta för denna gång (och förhoppningsvis för alltid!), så nu återstår bara ägglossningssprutan imorgon kväll kl. 21.00 Känns väldigt skönt men samtidigt lite skrämmande. Det är ju nu allvaret börjar med äggplockning, återföring och den fruktansvärda långa väntan på resultatet - då man "ruvar" (jag vet, galet ordval men dock ändå väldigt passande). Den väntan ser jag verkligen inte fram emot.

Dom allra första ruvardagarna brukar gå jättebra, då känns allt bara fantastiskt och man känner sig väldigt förväntansfull över att det faktiskt ligger ett litet embryo därinne som försöker överleva. Men när det närmar sig ruvardag 7-8, då börjar det bli jobbigt och varje toalettbesök börjar bli en mardröm. Omkring dag 10 är man ett psyko som ständigt analyserar toapapper i hopp om att INTE se minsta lilla rosa antydning till att mensen är på väg. Tar man sig längre än så och går in på dag 12 - då är man ett vrak med stora bokstäver! Fy sjutton alltså! VRAK! Antagligen har man tjuvtestat med graviditetstest vid det här laget eller i alla fall tänkt tjuvtesta. Vilket inte är någon bra grej att göra för det kan ju trots allt visa felaktigt resultat. Så, det enda att göra är väl att se till att man har tankarna på annat håll dessa kommande dagar - hur nu det ska gå till. Jag får fundera ut något bra helt enkelt.