Ja, vad ska man säga? Min dumma envishet har nu lett till att jag ligger däckad av yrsel i soffan och så utmattad så jag knappt ens orkar sitta upp. Jag blir så trött på mig själv. Är ju så rastlös av mig och ville ju så gärna göra lite saker idag - men självklart ville inte min kropp det. Den ville ha mer vila. Så min promenad till ica och mitt planteringsprojekt på balkongen (!?jag vet vad ni tänker) ledde bara till tråkigheter. Så alltså ligger jag nu återigen nerbäddad i soffan och äter alvedon 

Jag vill bli pigg - NU!! Jag hatar att ligga stilla! Det är inte min grej!!! Inte alls!!!

Igår blev det många tårar här hemma. Det kom över mig att vi kanske misslyckats ännu en gång. Är så himla rädd för det. Är så sjukt rädd för att behöva ta ett sådant besked nästa vecka. Hur ska jag överleva det? Hur ska VI överleva det? Hur ska jag nånsin orka med en behandling till? Det är intressant att folk ibland resonerar som att man inte ska ge upp. Att man kan göra fler behandlingar. Att det finns dom som till slut lyckades på sin tionde behandling osv.

Jovisst, men det man inte har med i beräkningen då är hur mycket en sådan här behandling sliter på kroppen, psyket, förhållandet, vänskapsrelationer, arbetssituationen..m.m. Det går inte ens att beskriva i ord.

Jag läste på en annan IVF-blogg  http://plusresan.blogspot.com/ idag att hon och en gravid kompis till henne blivit intervjuade av tidningen Amelia. Dom ville skriva en artikel där de uppmärksammar de psykologiska/sociala aspekterna av ofrivillig barnlöshet och inte de rent medicinska faktumen. Om vad som händer i en vänskapsrelation när den ena personen lätt blir gravid och den andra inte. Denna artikel kommer att publiceras i sommar. Så köp Amelia i sommar. För det är också en situation som många gånger är svår att beskriva i ord.

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...