Det är vad vi är. 

Först och främst tillhör vi den minoritet på ca 20 % som inte lyckas bli gravida inom ett år. Sedan tillhör vi den minoritet på 10 % som inte lyckas bli gravida inom två år. Sedan tillhör vi den minoritet på ca 25 % som inte blir gravida på de tre första IVF-försöken. Vi tillhör också den minoritet som dom inte lyckas hitta något fel på - dom oförklarligt barnlösa som är ca 33,3 % av dom 10% som inte lyckas bli gravida inom två år. Hur mycket otur ska man ha egentligen?

I nuläget har vi kommit fram till att vi har två alternativ att välja mellan.

Alternativ 1:
Antingen att helt och hållet strunta i de IVF-försöken vi har kvar, fokusera på varandra och försöka hitta tillbaka till livsglädjen igen. Och framöver kanske börja fundera mer seriöst på det här med adoption.

Alternativ 2:

Att satsa ALLT vi har på dom sista IVF-försöken nu under det kommande halvåret/året för att sedan (om det inte lyckas) kunna lämna detta bakom oss, känna att vi gjort allt vi kunnat och sedan gå vidare med livet och våra adoptionstankar.

Alternativ två innebär ju då att jag med all säkerhet kommer vara relativt knäckt till och från under den kommande tiden. Men på något sätt vet jag ju att det är tillfälligt och om jag bara tar mig igenom dessa behandlingar så kan vi båda känna att vi gjort allt som står i vår makt för att få ett biologiskt barn. För det vi båda känner starkt är att vi inte orkar hålla på med det här hur länge som helst. På ett sätt skulle det vara så skönt att bara säga tack och hej till alla IVF:er och få börja leva igen. Men vi vet båda att vi då skulle gå och fundera resten av livet på hur det skulle gått ifall vi hade valt att göra dom sista IVF:erna. Tänk om? Och det vill ingen av oss. Vi vill ju som sagt göra ALLT vi kan.

Imorgon kommer fertilitetscentrum ringa för att ta reda på hur denna behandling gick. Och antagligen kommer vi bestämma hur vi ska gå vidare. Så frågan är vad vi ska säga till dom. "Tack och hej"...eller "vi kör igen".

Måtte detta eländes-elände vara över snart. 

 

Camilla

5 december 2010 21:10

Önskar att jag kunde säga hur ni ska göra, men det är ju tyvärr ni som måste avgöra den saken. Men är det inte vettigt att ta en liten paus, även om ni bestämmer er för att använda de sista IVF:erna. Ni är ju fortfarande ganska unga och kan fortsätta efter en kort eller lång paus. Tror kroppen och själen måste vara någorlunda utvilad och läkt om det ska fungera. Låt detta sjunka in lite innan ni bestämmer er, försök att mys extra mkt i jul och bestäm er sedan! Jag hoppas iaf att ni orkar ta nya krafter...
Många kramar C

http://tuffevictor.bloggplatsen.se

 

Maria

6 december 2010 10:52

Hej gumman,
jag vet inte om detta hjälper och jag vet inte om det hade hjälpt mig när jag vara i samma situation som du är i nu. Jag tillhör samma minoritetsgrupp som du/ni gör. Vi gjorde 7 ivf:er och ingen ledde till något +!! INGET!! Vi försökte på alla sätt att lyckas bli gravida, druckit alla "troll-drycker" som ska underlätta för att bli gravida, vi har blivit strålade med Moxxa-ljus (tror jag det hette), jag har fått akupunktur på alla möjliga tänkbara sätt. Provat alla ställningar och tider och dagar - utan resultat. OCh vad vill jag ha sagt med det här??? Jo - tro det eller ej men idag är jag mamma till två pojkar som kommit till på helt naturlig väg! Nummer två blev tom till under perioden jag ammade nr 1 - vilket man inte ska kunna så lätt.

Hur tungt och jävligt livet än är så finns det alltid en strimma hopp - glöm inte det!

KRam och lycka till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...