Idag har vi återigen besökt fertilitetscentrum. Hör och häpna - vi är nu igång med förberedelserna inför FET 4 (vilket kommer bli IVF-försök nr. 9). 

Idag har jag fått göra en röntgen av livmodern. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är mina erfarenheter av denna röntgen inte trevliga sedan jag gjorde den på Sofiahemmet för ett par år sedan. Så jag var verkligen på helspänn idag när det var dags. Sedan låg jag och väntade på att det skulle göra sådär ont som jag kom ihåg att det gjorde sist. Men helt ärligt så kände jag ingenting. 

Är det så att min smärttröskel har blivit högre under alla år av gynekologiska undersökningar eller vad hände egentligen? Till och med sjuksköterskan var förvånad över att det inte gjorde ont.  

Varpå J fäller kommentaren:

- Ja, allt blir väl en vardag till slut. 

Ja, det har han ju helt rätt i. Synd bara att min vardag skulle bli att ligga uppflugen i en gynekologstol var och varannan vecka och inte ens längre tycka det är konstigt.

Efter röntgen var klar hade vi ett långt samtal med vår läkare idag. Hon hittade inga fel i livmodern, allt såg jättefint ut. Vad var det jag sa? Visste att dom inte skulle hitta något. Vi frågade tusen frågor kring varför det inte fungerar, varför läkarna fortfarande är hoppfulla, om alternativa lösningar m.m

Det läkarna har att säga är att de fortfarande tror stenhårt på att vi kan lyckas. De är väldigt övertygade om det och vår läkare hade varit med om flera fall där det tog många IVF-försök innan det gick vägen. Anledningen till att de tycker på det här viset är att våra spermier, våra ägg och vår befruktning ser så väldigt bra ut. Uppenbarligen är det ju något fel på de embryon som inte lever vidare men dom menar på att det bara handlar om ren otur. Och att anledningen till att dom inte fäster är att dom inte utvecklas vidare - inte att det finns något problem i livmodern. Något av embryona vi sätter tillbaka kommer till slut att fastna tror dom. Dom tycker inte vi ska ge upp men har full förståelse för att vi mår dåligt i allt det här. 

Vi frågade lite kring det här med kromosomanalyser av embryon - men det görs endast i fall där det finns en sjukdom eller en orsak av något slag med i bilden. Och det gör det ju inte hos oss, inte vad dom kan se i alla fall. 

Vi pratade om äggdonation - om det skulle vara ett alternativ för oss. Men det var inget hon ville rekommendera just nu för tillfället. Det skulle vi i sådana fall prata vidare om senare. 

Hon berättade också att om det inte skulle bli en graviditet för oss om ytterligare några försök så kommer dom att ta upp vårt fall med övriga läkare ännu en gång och förmodligen göra ytterligare en större utredning. Och i sådana fall kommer dom försöka titta närmare på mina ägg. Hur vet jag inte men det låter väl bra. 

Hon var också optimistisk till att eftersom dom inte hittar något fel hos någon av oss så kan det mycket väl finnas möjlighet att vi längre fram i livet kan lyckas på egen hand. Hon menar på att fertiliteten "works in mysterious ways" och att inte ens läkarna kan finna en förklaring till allt som har med fertilitet att göra. Så långt har inte vetenskapen kommit ännu. Men däremot forskas det en hel del och om vi behöver göra ytterligare ett IVF-försök till med sprutor så kommer vi delta i ett forskningsprojekt som vår läkare är med i. 

Inför nästa försök har jag bett om att få slippa ägglossningssprutan och denna hemska crinone-gel. Men detta kommer endast ske om jag får omslag på ägglossningsstickorna idag, imorgon eller på söndag morgon. Om inte så ska jag ta en ägglossningsspruta på söndag morgon och återföring kommer att ske på fredag nästa vecka. Jag kommer också i sådana fall få pröva en ny vaginaltablett som heter Lutinus. Denna ska tydligen inte vara så kladdig och eländig som crinonen. Det tackar jag för. 

Tack oförklarligt barnlösa för denna award! Kul att höra att min blogg uppskattas!
 

Mitt syfte med denna blogg var från början att kunna informera nära och kära om vår situation, hur vi mår och vart i behandlingen vi befinner oss. Men jag ville även använda den till att bearbeta tankar och känslor under resans gång. 

Nu hoppas jag också att den har kommit att bli en hjälp för andra som befinner sig i samma situation. Det gläder mig mycket. 

Jag läser själv mycket bloggar och när man får en award ska man själv välja ut några favoritbloggar. Men jag känner att det är en omöjlighet att välja ut några få. Det finns så fantastiskt många modiga människor som varje dag delar med sig av sin kamp i barnlöshetens tecken. Som varje dag får mig att må bättre och får mig att känna mig mindre ensam. Jag känner ingen av er - men kanske bor ni bara runt hörnet? Kanske springer jag på er i affären eller kanske har vi någon gemensam bekant? 

Vi är alla olika - kommer från olika bakgrund och bär på varsin ryggsäck med varierande innehåll. Men det vi har gemensamt är att vi vägrar ge upp! Kampen fortsätter och drömmen om en familj lever vidare för oss allihopa. 

Så jag vill ge er ALLA fantastiska bloggare en stor AWARD för att ni dagligen delar med er av er kamp. Ni är fantastiska och utan er hade jag inte orkat ta mig igenom det här! Tack för att ni finns!
 

ivfbloggar.blogspot.com