Idag har vi återigen besökt fertilitetscentrum. Hör och häpna - vi är nu igång med förberedelserna inför FET 4 (vilket kommer bli IVF-försök nr. 9). 

Idag har jag fått göra en röntgen av livmodern. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är mina erfarenheter av denna röntgen inte trevliga sedan jag gjorde den på Sofiahemmet för ett par år sedan. Så jag var verkligen på helspänn idag när det var dags. Sedan låg jag och väntade på att det skulle göra sådär ont som jag kom ihåg att det gjorde sist. Men helt ärligt så kände jag ingenting. 

Är det så att min smärttröskel har blivit högre under alla år av gynekologiska undersökningar eller vad hände egentligen? Till och med sjuksköterskan var förvånad över att det inte gjorde ont.  

Varpå J fäller kommentaren:

- Ja, allt blir väl en vardag till slut. 

Ja, det har han ju helt rätt i. Synd bara att min vardag skulle bli att ligga uppflugen i en gynekologstol var och varannan vecka och inte ens längre tycka det är konstigt.

Efter röntgen var klar hade vi ett långt samtal med vår läkare idag. Hon hittade inga fel i livmodern, allt såg jättefint ut. Vad var det jag sa? Visste att dom inte skulle hitta något. Vi frågade tusen frågor kring varför det inte fungerar, varför läkarna fortfarande är hoppfulla, om alternativa lösningar m.m

Det läkarna har att säga är att de fortfarande tror stenhårt på att vi kan lyckas. De är väldigt övertygade om det och vår läkare hade varit med om flera fall där det tog många IVF-försök innan det gick vägen. Anledningen till att de tycker på det här viset är att våra spermier, våra ägg och vår befruktning ser så väldigt bra ut. Uppenbarligen är det ju något fel på de embryon som inte lever vidare men dom menar på att det bara handlar om ren otur. Och att anledningen till att dom inte fäster är att dom inte utvecklas vidare - inte att det finns något problem i livmodern. Något av embryona vi sätter tillbaka kommer till slut att fastna tror dom. Dom tycker inte vi ska ge upp men har full förståelse för att vi mår dåligt i allt det här. 

Vi frågade lite kring det här med kromosomanalyser av embryon - men det görs endast i fall där det finns en sjukdom eller en orsak av något slag med i bilden. Och det gör det ju inte hos oss, inte vad dom kan se i alla fall. 

Vi pratade om äggdonation - om det skulle vara ett alternativ för oss. Men det var inget hon ville rekommendera just nu för tillfället. Det skulle vi i sådana fall prata vidare om senare. 

Hon berättade också att om det inte skulle bli en graviditet för oss om ytterligare några försök så kommer dom att ta upp vårt fall med övriga läkare ännu en gång och förmodligen göra ytterligare en större utredning. Och i sådana fall kommer dom försöka titta närmare på mina ägg. Hur vet jag inte men det låter väl bra. 

Hon var också optimistisk till att eftersom dom inte hittar något fel hos någon av oss så kan det mycket väl finnas möjlighet att vi längre fram i livet kan lyckas på egen hand. Hon menar på att fertiliteten "works in mysterious ways" och att inte ens läkarna kan finna en förklaring till allt som har med fertilitet att göra. Så långt har inte vetenskapen kommit ännu. Men däremot forskas det en hel del och om vi behöver göra ytterligare ett IVF-försök till med sprutor så kommer vi delta i ett forskningsprojekt som vår läkare är med i. 

Inför nästa försök har jag bett om att få slippa ägglossningssprutan och denna hemska crinone-gel. Men detta kommer endast ske om jag får omslag på ägglossningsstickorna idag, imorgon eller på söndag morgon. Om inte så ska jag ta en ägglossningsspruta på söndag morgon och återföring kommer att ske på fredag nästa vecka. Jag kommer också i sådana fall få pröva en ny vaginaltablett som heter Lutinus. Denna ska tydligen inte vara så kladdig och eländig som crinonen. Det tackar jag för. 

 

Jessi

3 juni 2011 21:05

Kommer såklart hålla alla tummar även denna gången!!

drommenomenfamilj

4 juni 2011 22:33

Tack snälla! Kram

 

Lina

4 juni 2011 10:26

Lycka till med Fet 4. Jag väntar med på min fet4 efter att ha skjutit upp det lite pga psykisk utmattning av all denna ivf skit. Du kan iallfall glädja dig åt att du verkar gå på en bra klinik där de vill gå till botten med varför det inte lyckas. Där vi går har de aldrig hittat något fel men och de säger oxå att det bara handlar om otur men de vill inte gå vidare med några undersökningar fast jag tror som du att de hittar ändå inget. Allt är så himla fantstiskt bra, alla prover och bla, bla men varför funkar det inte då? Man blir så trött. Men skratt förlänger livet och det där tipset om p-piller lite då och då fick mig att skratta så jag kikna. kram

drommenomenfamilj

4 juni 2011 22:32

Tack snälla! Lycka till du också! Ja, psykisk utmattning känner jag mycket väl till. Har gått hos en psykolog regelbundet det senaste halvåret för att klara av det här. Hade aldrig orkat annars. Härligt att du fick dig ett gott skratt av p-piller-historian! Kram på dig

 

Lisa

9 juni 2011 16:44

Det verkar som att er klinik är toppen! jag tror stenhårt på er, håll bara ut! och ett stort tack för att du skrev detta inlägg, ger mig mer hopp runt vår egen situation, trots att läkarna sagt samma sak till oss =) Jag håller tummarna för nästa försök! Kram!

drommenomenfamilj

9 juni 2011 23:00

Ja, vi är väldigt nöjda med Fertilitetscentrum även om Carl von Linné-kliniken ligger oss varmast om hjärtat. Härligt att jag kan ge dig lite hopp! Tack för tummarna! Kram tillbaka

 

ann-sofie

12 juni 2011 21:59

Hej
Grattis till din award. Jag är jätteglad för alla er som bloggar om era ivf resor. Vi går igenom det själva och ska påbörja våra 8:e behandling i aug. Jag känner igen mig så mycket i dina känslor och tankar. Och allt du skriver om att ägg, spermier, befruktning etc är perfekt men det fastnar inte. Vi är i exakt samma situation. Jag har iofs endometrios men det ska inte spela ngn roll när man gör ivf. Jag har sammanväxta äggledare så de tycker inte att det är lönt att göra en spolning som du har gjort. Så antingen är det de befruktade äggen som inte fortsätter att leva vidare av ngn anledning eller något i livmodern. Nu ska jag göra en hysteroskopi för att se om det är ngt i livmodern. Vet inte riktigt vad jag hoppas på..

Tusen tack för att du orkar dela med dig av era känslor och tankar. Det ger så otroligt mycket att veta att man inte är ensam, och ork att fortsätta..

kram Ann-Sofie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...