Katie Grün

19 maj 2010 17:00

Hej älskade du!
Beklagar så mycket

Lisa

19 maj 2010 17:02

Ni får inte ge upp! vet att de käns skit men ställ läkarna mot väggen så det får ge er en rättvis bedömning av era chanser.

Lollo

19 maj 2010 20:51

Hej!
Det är kanske fel tillfälle att skriva detta på men...
Jag har en kollega som har ett adopterat barn och även biologiska. Hon menar att det inte är någon skillad.
När hennes son var 5 år så var han mycket medveten om att han var adopterad o sa vid middagsbordet en dag:
-Mamma, jag har en magmamma och en hjärtamamma, och pekade på sin mage respektive bröst.
Min kollega blev så klart rörd och sa att det stämmde. Sen var han tyst en stund och sa sen:
-Men det är ju bäst att ha en hjärtamamma!
Tyckte att det var mycket insiktsfullt av en 5 åring!
Puss & Kramar på er

TeachGirl

19 maj 2010 22:16

Jag lider med er båda. Det är rent ut sagt för jävligt och det borde vara er tur nu.

Jag känner igen alla dina tankar, jag har haft dem själv. Det var efter vårt tredje försök som vi på allvar började diskutera adoption. Jag håller med Lollo om att det kan vara ett alternativ för er. Men, man måste vara säker själv först.

Prata med läkarna och få ett utlåtande och kanske t o m ett andra och ett tredje. Ni måste ju få veta!

Många kramar till er. Vi tänker alla på er.

Cissi

20 maj 2010 12:02

Hej kämpar.

Jag har varit inne och läst din blogg senaste veckan. FYYY FAAAAAN!!!

Förmodligen är jag en av dem du hatar, jag tar det. Jag vill ända säga att vi tänker väldigt mycket på er.

Kram C&F

Lisa

22 maj 2010 22:19

Usch usch usch så tungt. Det jobbigaste verkar vara det här med oförklarlig barnlöshet tycker jag. Att allt ser så bra ut och så går det ändå inte. Det skär i hjärtat att läsa din/er berättelse och det kommer för mig alltid att vara svårt att förstå varför det går så lätt för vissa och inte alls för andra. Jag tror också att adoption kan vara en väg framåt. Från att befinna sig i en värld av osäkerhet om man ens kommer att få några barn överhuvudtaget, går man in i en ny värld där man tillåts känna - ja, vi kommer att få barn en dag! Det är en otroligt positiv kraft efter allt tvivel i de barnlöshetas värld. Lycka till med allt.

Kix

25 maj 2010 20:04

Jag vet inte om detta hjälper elle stjälper:

Fyra år - 48 månader - 48 ägglossningar - 4 IVF-försök - 4 återföringar av totalt 5 toppembryos. Alla förutsättningar. 0 graviditet.

Jag ville bara säga att jag lider med dig och försöker föra över en gnutta styrka så att du kommer på fötter igen. Gråta i duschen kommer jag inte sluta med så länge jag är ofrivillig barnlös. Tittar till dig snart igen!

Kix