Funderar just nu mycket på det här med livslång kärlek. Finns det livslång kärlek och hur gör man för att få uppleva den?

Att gå igenom år av barnlöshet sliter på ett förhållande mer än man nånsin kan förstå. Att gå igenom en kris, av vilket slag som helst, kan döda en relation fortare än kvickt. Jag minns att i början av denna resa så var det svårare att hålla kärleken och relationen vid liv än vad det är nu. Betyder det att vi överlevt? Är vi förbi det stadie då allt kan gå åt helvete? Kommer vi och vår relation att överleva? 

Ja, jag tror det. Vi är i alla fall på mycket god väg att överleva flera år av barnlöshet, frustration, ilska, smärta, tårar, avundsjuka, bråk, skrik, utbrott, depression m.m Hur sjutton gick det till?

Jag tror att vi gjorde det genom att prata, prata, prata och prata. Och att mellan varven leva ut vår frustration och ilska genom att skrika och gråta. Vi har också överlevt tack vare våra vänner och vår familj - utan människor runtomkring sig (som orkar ta den hårda smällen) klarar man sig inte. I alla fall inte vi. 

Visst, vi har fortfarande en lång väg framför oss med flera IVF-försök - kanske adoption. Vi har fler utmaningar och hinder att ta oss över. Men det känns, utifrån ett relationsperspektiv, inte längre som att det kommer knäcka oss. Självklart kommer det bli jobbigt, men VI har hittat vårt sätt att hantera det och vi har hittat ett sätt som varje gång tar oss vidare. Att om och om igen hitta tillbaka till oss och det vi har - som uppenbarligen är något som är riktigt slitstarkt och som tål hårda prövningar.

Vi är bara i 30-årsåldern. Det kan hända mycket längst med vägen. Men jag hoppas och tror att inget vi kommer vara med om längre fram i livet blir värre än det här. Det vore för jävligt helt enkelt. Kanske är det så att varje människa är tilldelad en viss del smärta och sorg? Är det så att detta är vår del? Eller hur funkar det? Är det bara en slump eller finns det något som kallas öde?

 

avlängtantilldig

10 april 2011 13:37

Jag tror du och din respektive (förlåt, låter kanske stelt med "respektive" men jag har missat i att läsa om ni är sambos el gifta) har alla chanser i världen.
Precis som du säger så sliter barnlöshet, IVF:er etc enormt men ni verkar ha hittat ert sätt att hantera det på. Att prata, att låta varandra agera ut på sitt eget sätt, tror jag är enormt viktigt.
Jag känner själv att jag och min man blivit ännu starkare tillsammans nu än vi var tidigare. Vi vet att vi klarar av kriser tillsammans och det ger en trygghet inför framtiden. Önskar er allt gott!

http://www.enmammautanbarn.blogspot.com

 

ettvanligtliv

12 april 2011 12:27

Hej fina du. Tycker du skriver så himla bra och fint. Tror du att jag kan få ta detta inlägg till barnlöshetsboken jag gör? Stor kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

drommenomenfamilj

12 april 2011 17:56

Självklart får du det! Vad roligt!

Kram M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...