Första dagen tillbaka på jobbet idag - måttligt motiverad. Känner mig hängig och orkeslös efter allt som varit den senaste tiden och är helt totalt ofokuserad på allt annat som inte har med IVF:n att göra.

Toalettbesöken har blivit något av en mardröm. Sitter och håller mig extra länge för att slippa gå. Vill inte! Vill inte! Vill inte! Fy fan alltså! Hatar den här skiten!

Har inte gjort något vettigt överhuvudtaget sedan jag kom hem från jobbet. Har bara suttit i soffan och stirrat med tom blick in i tv:n och hållt andan känns det som och försökt urskilja några eventuella menskänningar eller andra konstiga symptom. Har verkligen inte blivit klokare av det vill jag lova.

Jag önskar bara att jag kunde känna något slags hopp, men inte ens det finns. Vi har blivit brända så många gånger förut och denna smärta sitter så djupt rotad och gör så ont. Så det enda jag kan föreställa mig är hur denna enorma besvikelse kommer kännas ytterligare en gång. Fan alltså vad man blir snuvad på mycket i den här situationen. Jag vill också vara en av dom som lyckligt kan planera med sin andra hälft att bilda familj och vips så händer det. Varför i helvetet är vi inte ett av dom paren?

Fan - nu måste jag gå på toaletten...Om det finns någon högre makt däruppe - snälla, snälla låt det inte vara någon mens på gång!!!!

Tror helt ärligt att jag håller på att bli lite smått galen...psyket nästa!

 

avlängtantilldig

17 maj 2010 23:52

Usch jag vet hur du känner, har också haft såna nojor och känner mig också just nu helt utan hopp... Har tyvärr inga blänande tips att komma med, bara mitt stöd!

http://enmammautanbarn.blogspot.com

 

Johanna

18 maj 2010 17:31

Heja din vän i magen. Kom ihåg att det var en vän av prima kvalité och den kanske faktiskt har satt sig. Hoppas att du kan distraheras av någonting. Fy tusan för de där sista dagarna. Låt dem gå illa kvickt. Heja dig X tusen!

Det här inlägget går inte att kommentera.

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...