Nu i veckan har vi för första gången varit hos familjerätten för ett informationsbesök angående adoption. Det var med lite blandade känslor. Jag var lite spänd och nervös medan J (som vanligt) var lugnet själv. Tur är väl det måste jag säga. Undrar hur det skulle varit om vi båda varit som jag - eller som J? Olikheter dras ju till varandra brukar man väl säga .

Hursomhelst - väl där så fick vi träffa en kvinnlig handläggare som var jättetrevlig. Hon beskrev adoptionsprocessen för oss - allt från detta första möte fram tills det att man kommer hem med ett barn. En tid på ungefär tre-fyra år. Inga nio månader här inte. 

Vårt nästa steg i den här processen är att anmäla oss till ytterligare en adoptionsorganisation. Det är tydligen bra att vara i medlem i flera eftersom man har fler valmöjligheter när det blir dags att välja land. Och skulle det vara så att man i framtiden vill adoptera ett syskon så slipper man ytterligare år av väntan eftersom man redan då har kommit fram långt i kön. Så alltså kommer vi anmäla oss till ytterligare en förmedling förutom adoptionscentrum, men vilken vet vi inte ännu. 

Nästa steg blir att anmäla oss till en föräldrautbildning som alla blivande adoptivföräldrar måste gå. Syftet med den kursen är att vi som föräldrar ska få kunskap och insikt om adoptivbarn och deras behov - vad adoptionen innebär både för oss och för barnet. Vi kommer få kunskap om vilka regler som gäller och hur en adoption praktiskt går till. Vi kommer få inblick i vad ett barn kan ha varit med om och hur barnet själv kan tänkas uppleva adoptionen både när den sker och i senare skeden av livet. Vi kommer få möta andra i samma situation och få möjlighet att leva oss in i adoptionsprocessen så gott det går.

Men eftersom vi fortfarande är inne och snurrar runt i denna eländiga IVF-värld så känner vi att vi vill avsluta detta kapitel först innan vi drar igång med adoptionen på fullt allvar. Därför har vi bestämt oss för att inte anmäla oss till en föräldrautbildning förrän efter sommaren. En sak i taget. 

Det som sedan kommer hända - efter denna föräldrautbildning - är att vi kommer starta en medgivandeutredning. Denna utredning håller familjerätten i och då vänder man i stort sett in och ut på allt som varit och är i våra liv. När den utredningen är klar så ska den upp till någon nämnd som då ska godkänna oss och ge oss ett medgivande. Förhoppningsvis blir man då godkänd som adoptivföräldrar.  

När detta är klart (och då har det kanske gått 18 månader eller något) så skickar vi in vår medgivandeutredning till adoptionsförmedlingen. Och där kommer vi då bli tilldelade en handläggare och när vi är framme i kön kommer vi tillsammans med denna handläggare att välja ett land som vi ska skicka vår ansökan till. 

Sedan är det ytterligare väntetid i landet och efter det - om allt går bra - blir det förhoppningsvis ett barnbesked...

Ja, där har ni processen i stora drag. 

Men nu ska vi som sagt fokusera på ytterligare några IVF-försök. På måndag ska jag ringa fertilitetscentrum och planera för vårt kommande frysförsök. Detta blir antagligen i början av februari. 

Embryoåterföring nr 7. Hurra...  

Just det, ska börja på yoga nästa vecka  - ytterligare ett steg i min "läkandeprocess" . Psykoterapi, yoga samt att fortsätta sticka, virka och sy (som jag älskar) - det borde väl få i ordning på mig ganska bra, eller? Och detta med adoption har ju tänt en liten strimma av hopp - och hopp är inget jag har känt på väldigt, väldigt länge. 

 

TeachGirl

10 januari 2011 00:25

Det är nog bra att ni känner att ni är klara med ivf-biten först. Nu har ni i alla fall fått mer info och vet vad det handlar om.

http://varforinteviocksa.blogspot.com

 

en mamma och dotter

21 februari 2011 09:31

Det finns ett talessätt; blod är tjockare än vatten.Som adopterad och som mamma har jag skrivit om det talessättet. Jag säger ; Blod är tjockare än vatten men kärlek är tjockare än blod. Kram & lycka till med allt! Jag är övertygad om att du kommer att bli mamma och också en klok sådan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...