Haha, ni trodde väl inte att jag slapp undan den här gången heller? 
 

Nej då. Inte jag inte. Strecket på ägglossningstestet idag var inte tillräckligt starkt så det var bara att trampa iväg till apoteket och plocka ut en ägglossningspruta och en massa crinone-gel. Suck. Varför är vi så otursförföljda? Det vore så skönt om det bara någon gång kunde vara enkelt. Som vid förra IVF:n då vi fick ut så många ägg och nästan alla blev befruktade samt kunde långtidsodlas. Just den enstaka händelsen var så skönt att få vara med om. Att för en gångs skull få känna lite medvind i detta motvindsäventyr. Vi behöver helt klart mera medvind!

Hursomhelst, nu är sprutan avklarad och på fredag ska jag börja med den där förbaskade crinone-vaginalgelen som två veckor senare alltid behagar komma ut i klumpform! Ja, ÄCKLIGT är ordet!! Blä!

Men å andra sidan är det inte särskilt mycket som är trevligt med IVF. Ja, det kanske skulle vara kaffet och kakorna dom bjuder på i väntrummet på kliniken. Eller dom trevliga sköterskorna som alltid försöker få oss att må bra. Eller de goda smörgåsarna man får efter uppvaknandet efter operation. Ja, det var nog allt.

Skulle ju kissa på den där ägglossningsstickan idag på förmiddagen - enligt ordination från vår läkare. Så det gjorde jag på jobbet och satt snällt och väntade, inlåst på personaltoaletten, dom där minuterna man ska vänta på att strecket ska komma fram. 

Efter en liten stund tittar ett svagt litet streck fram. Jag blir lite fundersam. Vad sa läkaren? Var strecket tvunget att vara starkt eller skulle jag strunta i sprutan även om det var ett svagt streck? Suck. Ingen aning. Alltså ringer jag upp kliniken och förklarar läget. Sköterskan jag pratar med tror att kanske ägglossningen är på gång och vill att jag tar det andra testet imorgon och återkommer med en beskrivning av det lilla strecket. Ja, herregud!? Om jag ändå haft en kontorsjobb dessa gånger. Det är inte lätt att kombinera alla dessa behandlingar, samtal och övriga IVF-aktiviteter med ett jobb där jag ansvarar för en stor barngrupp samtidigt. Ena minuten har jag matematiksamling med barnen och i nästa stund står jag inlåst i vår personalgarderob och diskuterar mitt ägglossningsstreck med fertilitetscentrum! 

Idag var det ett ultraljudsbesök på kliniken. Börjar kunna detta nu med att sitta i en gynstol och titta på mina äggblåsor samt livmodern. Tror till och med att jag skulle klara av att hantera den där undersökningsapparaten som man mäter äggblåsornas storlek med. Har sett läkarna använda den så otroligt många gånger vid det här laget. Kanske borde sadla om i yrkeskarriären. 

Imorgon och på onsdag ska jag testa med ägglossningstickor för att se om de ger utslag. Om dom gör det slipper jag ta ägglossningspruta och om det inte blir utslag så ska sprutan tas på onsdag kväll. Återföring kommer ske på onsdag nästa vecka. 

Jag längtar till framtiden och till dagar, veckor och månader som består av allt annat förutom det vi just nu går igenom. En dag eller en vecka utan alla dessa upp och nergångar. Utan att vakna varenda jäkla morgon och känna sig barnlös.

Barnlös, barnlös, barnlös. Och ledsen, nedstämd och bedrövad...

För att i nästa stund komma ut i köket där maken står och kokar kaffe och gör god frukost. Och känna hur lycklig jag är som har denna fantastiska människa i mitt liv!

För att i nästa stund slå på nyhetsmorgon och titta på en gravid Tilde och undra varför hon kan bli gravid och inte jag?  Ledsen igen...

För att i nästa stund ta en lång, varm dusch. Ta god tid på sig i badrummet, vårda händerna, kanske ta ett fotbad. Ja, rentav känna mig lyckligt lottad som inte har någon unge som ska ha all min uppmärksamhet...

För att i nästa stund titta ut genom vardagsrumsfönstret och få syn på alla småbarnsföräldrar som springer runt med sina små guldklimpar på innegården. Med ett stort, brett leende på läpparna. Jävla skitliv. Gardinerna dras för igen...bitter...

Varje dag, samma sak. Så jävla frustrerande. 

Jag skulle verkligen behöva en dag utan det här. 

Imorgon ska jag på ett ultraljud. Var på kliniken i fredags och eftersom det inte hade hänt så mycket med mina äggblåsor då så ville dom att jag skulle komma tillbaka imorgon. Återföring av vårt långtidsodlade embryo kommer att ske om ungefär en vecka.

Men vad är det för fel på läkarna? Märker dom inte att det går åt helvete för oss med barntillverkningen? Märker dom inte att det inte funkar? Hallå!!! 

Varför är dom hela tiden så hoppfulla och positiva? 

Idag pratade jag med vår läkare. Hon beklagade att det ännu en gång inte funkat. Men oj vad positiv och glatt överraskad hon var över att vi fått fyra blastocystor till frysen. Det tyckte hon var hur bra som helst och ett mycket gott tecken!

Alltså ni förstår att jag inte kan dela hennes entusiasm va? Positiv och hoppfull....hahaha, vilket jävla skämt!

Hursomhelst så har vi nu planerat inför återföring 8. Vi har alltså tidigare gjort 5 IVF samt 2 frysåterföringar. Detta kommer ske om ungefär en månad. Då kommer vi tina en blastocysta, för enligt läkaren sätter dom ALDRIG tillbaka två blastocystor eftersom det är så stor chans till tvilllinggraviditet.

- Men i vårt fall är det ju ingen hög chans. Vi blir ju inte ens gravida med en. Kan ni inte göra ett undantag, bönade jag.

- Nej, inte nu. Det skulle i sådana fall vara om ni även misslyckas med blastocystorna. Då skulle vi kunna diskutera det. Men med en blastocysta är det en väldigt stor chans till graviditet.

Hahahahaha...för vem då? Inte för oss i alla fall! Vem försöker du lura? 

Ja, ja. Vi får väl se. Jag hoppas och önskar att jag har fel. 

Så här ser en blastocysta ut: (bilden är hämtad från internet)