Vad roligt att ni läser min blogg. Tack för alla stöttande och peppande ord! J och jag läser era kommentarer varje dag och tycker det känns jätteskönt att veta att ni är med oss. Både ni som känner oss samt ni andra IVF:are som också läser.

Journalen ifrån Carl von Linné har nu kommit. I den kan man läsa svart på vitt varje steg vi tagit i denna process. Vid första behandlingen hade vi enligt deras beräkningar 30-40% chans att lyckas och embryot fick 8 kvalitetspoäng utav 10.

I andra behandlingen hade vi 35-45 % chans att lyckas och där fick embryot 10 poäng av 10! Dessa beräkningar görs av kliniken enligt en matematisk modell de tagit fram. När vi gjorde frysåterföringen gjorde vi den med samma "skörd" som blev till under första behandlingen. Men dom säger att vid en frysåterföring är möjligheten någon mindre att lyckas än vid färskförsök. Ja, det är ju ganska höga procent ändå. För ett par som oss, med diagnosen oförklarad infertilitet, har kanske annars i den naturliga cykel endast några få procent chans att lyckas. Så det är ju fan också att det inte lyckades. Var det bara otur? Eller är det något annat fel som de inte kan hitta? Jag hoppas så innerligt att det bara var otur...

Det är så sjukt det här...det känns som ett jävla lotteri. Men som jag läst någonstans (i en annan IVF-blogg tror jag) - Om chansen till högsta vinst på lotteri var 30-45% chans varje gång, då skulle nog många spela! Bra sagt, tycker jag!

Visste ni förresten - nu kommer lite statistik - att man definieras som ofrivilligt barnlös när man försökt få barn 12-24 månader utan att lyckas. När man gjort utredning där inget fel hittas - då är man oförklarligt barnlös. Alltså vår kategori.

Om ni vill se hur vår underbara läkare som vi har i Uppsala ser ut hittar ni honom här (i svartvitt under senaste nytt):

http://www.villhabarn.com/

Tack och lov att det är fredag imorgon. Behöver verkligen helg. Har inte gråtit så mycket denna vecka men däremot har jag begravt mig i arbete på jobbet. Alla utvecklingssamtal samt IT-fortbildning och uppbyggnad av vår hemsida. Har nog gjort det av en anledning. Vill inte känna. Vill inte gråta. Vill inte må dåligt. Är rädd för att det kommer komma ut i helgen när jag kopplar av. För jag vet att det ligger och gror därinne någonstans - det är bara väldigt bekvämt att gömma undan det med en massa jobb. Jag är bra på att gömma undan. Alltid ett stort leende...

Imorgon är det J:s sista dag på jobbet och sedan blir det inga mera fasta månadslöner för hans del...läskigt men samtidigt spännande. Det var ju faktiskt därför vi flyttade till Stockholm från början för att han skulle kunna satsa ordentligt på musiken. Och nu är vi där. Tiden går. Jag fyller 31 i år. Jag som skulle ha barn innan jag var 30. Så blev det med det. Livet blir aldrig vad man tänkt sig. Men å andra sidan kanske det inte är så stor skillnad på 30 och 31? Vilket jag skulle vara om det nu skulle lyckas på sista försöket...

...35...jag ska i alla fall ha barn innan jag fyller 35!! Det ska jag bara!! Så det så!

Vilken fin vinterdag det varit här idag - har varit ute med barnen på jobbet idag och stod länge i solen. Det var väldigt skönt - är i starkt behov av solen nu känner jag. Den får mig alltid att må bättre. Kanske borde åka iväg på en solsemester - det skulle nog göra oss gott. Fast å andra sidan är det nog en ganska dum idé att bränna vår buffert på en solsemester nu när J slutar jobba på fredag. Vi får nog avvakta lite och se hur det går för honom att frilansa innan vi tar några förhastade beslut.

Dom där kramperna i äggstockarna kom tillbaka innan jag skulle lägga mig igår. Vi kollade runt lite på nätet och tydligen är det vanligt att man kan få ont efter en behandling. Precis som jag trodde. Har dock inte känt så här förut men som sagt ingen gång är den andra lik.

För övrigt väntar vi på att få alla våra journalpapper ifrån våra behandlingar hemskickade ifrån Carl von linné-kliniken så att vi kan skicka dom vidare till fertlitetscentrum inför våra landstingsfinansierade försök - som vi verkligen, verkligen, verkligen, verkligen hoppas att vi slipper göra. Vi ska också fylla i en hälsodeklaration som ska skickas med. Detta är tredje stället våra papper skickas till nu - först Sofiahemmet sedan Carl von linné och nu fertlitetscentrum...suck...

Förresten - vad tror ni om detta? Är det värt att testa kanske?

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article376627.ab

Gick ju på zonterapi förra våren - utan framgång. Kanske akupunktur vore något? Vad vet jag...jag greppar efter halmstrån kanske?

I Stockholm forstätter snökaoset att råda - tänk vilken överraskning att en av årstiderna är vinter!? Okej, vi är väl kanske inte direkt vana vid sådana här vintrar men nog borde SL ha övervägt att köpa in andra tunnelbanevagnar än sådana som är byggda för medelhavsklimat, eller?

Morgonen idag började inget vidare. Hade fruktansvärda kramper i äggstocksområdet och ländryggen - fick stoppa i mig några Ipren medan J meddelade jobbet att jag skulle bli sen. Efter det värsta krampanfallet och många tårar senare var jag tvungen att lägga mig en stund på soffan så att Ipren-tabletten började värka och sedan tog jag mig, aningen mörbultad, till jobbet. Konstigt - så här har jag inte känt förut någon gång efter en behandling. I och för sig är det kanske inte så konstigt att äggstockarna är aningen mörbultade efter alla hormonsprutor. Och dessutom blöder jag fortfarande väldigt mycket så det kanske har med det att göra också.

Men nu på eftermiddagen har det känts lite bättre och idag är det tisdag vilket innebär keramikkurs för min del. Jag lovade mig själv att 2010 skulle bli annorlunda mot 2009. Att jag skulle försöka fokusera lite mer på mig själv och vad jag mår bra av och inte låta hela den här barngrejen stå i fokus hela tiden. Så då fick det bli en keramikkurs - för sånt tycker jag är roligt! Och keramikkursen gör mig väldigt glad och låter mig helt och hållet få slippa tänka på det här under några timmar. Skönt!

Jag måste tacka ännu en gång för alla fina kommentarer vi fått. Jag blir mer och mer övertygad om det var rätt beslut att börja skriva om vår resa. Det känns väldigt skönt att få berätta och att ni alla tagit emot detta initiativ med öppna armar. Tack.

Idag har vi ringt till kliniken och meddelat dom om vårt misslyckande. Dom tyckte det var ledsamt att det inte gått vägen denna gången heller och föreslog att vi skulle ta lite tid för att återhämta oss och sedan höra av oss igen när vi känner oss redo. Tid för återhämtning? Återhämtning till vadå? Som att det skulle kännas bättre om en vecka eller två? Nej! Det känns inte bättre. Det känns ALDRIG bättre. Det känns lika förjävligt då som nu fast bara aningen enklare eftersom man vant sig vid sorgen. Den enda gång det kommer kännas bättre är den dagen vi får ett plus på ett graviditetstest. Först DÅ kommer det kännas bättre. Så jag sa nej tack och förklarade för dom att vi hellre vill ha ett nytt datum på direkten att "se fram emot" än att återhämta oss. Det förstod dom mycket väl. Måste tillägga att dom är helt underbara på kliniken. Förstående och omtänksamma på alla sätt och vis. Ja, dom får betalt, men jobbar man dagligen med barnlösa par så måste man ha en ödmjuk framtoning och det har dom verkligen där.

Nästa behandlingsperiod kommer därmed att starta veckan efter påsk. Men denna gång kommer jag antagligen få ta nässpray i ett par veckor innan jag börjar med sprutorna. På så vis ska tydligen mina egna hormoner nedregleras för att inte ställa till det för dom hormoner som sedan tillsätts. Vet inte exakt hur detta fungerar, kommer få all information om detta av Dr H i början av mars. Det här blir första gången jag tar nässpray vid en behandling - jag tror det beror på att jag hade ägglossat själv nu vid sista behandlingen eftersom dom hittade färre äggblåsor vid ägguttagningen än vad dom såg vid sista ultraljudet. Detta trots sprutorna jag tog som skulle förhindra egen ägglossning. Efter jag sprayat i ett par veckor blir det sprutor och sedan räknar dom preliminärt med att det blir ägguttag och återföring ca v.18

Ja, där har ni vår plan. En jävla plan för att få ett barn! Det var ingen som nämnde att ett barn blev till så på sexualundervisningen i skolan. Det enda man fått höra under alla år är hur viktigt det är att skydda sig och skydda sig och skydda sig...för annars blir man gravid! Jaså? Blir man?

Förlåt, ska ta bort min bittra ton nu. Men det kommer bli så här i bloggen ibland. Bittert och egoistiskt. Hoppas ni har överseende med det.

Hursomhelst, anledningen till att det är så viktigt för oss att ha en plan är att det är det enda hopp vi har och det enda vi kan klamra oss fast vid när det är jobbigt.

Jag fick en fråga angående adoption igår  - huruvida vi skulle kunna tänka oss det alternativet. Självklart har dom tankarna funnits med i bakhuvudet under en lång tid. Men tankar är det enda det har varit. Vi  känner båda att det är ett stort steg att ta och ett stort beslut. Just nu är vi inte kapabla till att ens fundera över det. Känslomässigt känns det inte just nu som ett alternativ, men det är nog något man med tiden växer in i i sådana fall. Vi vill ju först och främst kämpa så gott det går för att få ett biologiskt barn. Skulle det visa sig vara en total omöjlighet efter alla behandlingar vi har framför oss så har vi sagt att vi ska ta det då. Vi orkar bara fokusera på en sak i taget. Nu är det IVF-karusellen som står i fokus så får adoptions-karusellen i sådana fall bli en senare fråga.