Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).

Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28 Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a ryggsmärtor och foglossning. Men jag mår väldigt bra för övrigt och inga smärtor eller krämpor i världen skulle kunna göra mig olycklig! När vi var hos barnmorskan för två veckor sedan hade jag gått upp ca 15 kg och magen var lika stor som i v.34 om det skulle varit en bebis. Japp, det börjar bli tungt. Och framförallt börjar JAG bli tung. Sover lite sådär och använder kryckorna om jag ska gå till affären. Men vad sjutton - vad är dessa små hinder i jämförelse med 4,5 års barnlöshet!! Ingenting!!

Vi gjorde också ett tillväxtultraljud på bebisarna för två veckor sedan. Då skiljde det bara två gram mellan dem vilket är toppen. Den ena vägde 760 gram och den andra vägde 762 gram. Så jag hoppas att dom nu, två veckor senare, börjar närma sig kilot. Nästa vecka ska vi återigen på ett ultraljud så då får vi veta. Men med tanke på att jag knappt kommer i några av de mammakläder jag fått låna av mina vänner eller de jag köpt själv nu - så känns det som att dom växer med raketfart. Tack och lov att det är vår och sommar snart så jag kan gå omkring i någon jättelik tunika bara! Hahaha! Det är härligt att vara en valross!

Det börja verkligen sjunka in nu att vi snart ska bli föräldrar åt två små knyten. Nu står det t.o.m en barnsäng här hemma!!! I mitt hem! Går och småkikar på den mest hela tiden och funderar på om det verkligen är vi som ska få använda den där eller om den hamnat fel. Hahaha...som jag har längtat efter detta. Och i magen sparkar det för fullt - helt fantastiskt att få uppleva det här. Som jag har undrat genom åren hur detta skulle kännas.
Nu vet jag : ). 

Känslorna kring allt vi gått igenom de senaste åren börjar stabilisera sig lite nu. Behöver på något sätt bara få komma bort ifrån allt IVF:ande ett tag. Från att ha varit en person som tillbringat timmar framför datorn de senaste åren och googlat mig sönder och samman på allt som har med barnlöshet och provrörsbefruktning att göra - till att nu knappt inte gå in på några sidor alls som har med detta att göra. Det käns märkligt eftersom detta varit en så stor del av min vardag de senaste åren. Dock tänker jag mycket på människorna som fortfarande kämpar och sliter med behandlingar - varje dag finns dom med mig. Men på något sätt måste jag tillåta mig själv att få distansiera mig ett tag från allt detta. Och jag måste tillåta mig göra detta utan att få dåligt samvete. 

Ska försöka lägga in lite bilder snart så att ni verkligen får se att detta händer på riktigt! Att man efter hela nio misslyckade provrörsbefruktningar faktiskt kan lyckas att få till en växande mage på försök nr tio! 

Kram på er