Trodde det hade blivit lite bättre, att jag kanske ändå hade tagit mig upp en liten bit ifrån allt det jobbiga. Men så var det tydligen inte. Fredagskväll och återfall.

Veckan har ändå gått relativt bra. Jag har jobbat över både tisdag, onsdag och torsdag kväll den här veckan och det har känts bra. Förmodligen just för att jag jobbat. Då är jag tvungen att fokusera på det och även om det inte läker såren så får jobbet ändå mig att hålla mig upprätt. Jag har t.o.m skrattat under veckan åt barnen och kollegornas galna upptåg. Inte illa. Tack och lov för mitt jobb och människorna där. Utan ett arbete i den här situationen hade allt varit ännu värre.

Men så var det ju då fredagskväll då. Alla ska hem och ha fredagsmys. Mammor och pappor hämtar barnen tillsammans på förskolan och allt är bara så.......JOBBIGT!!! Jag vill också ha en familj att gå hem och ha fredagsmys med! Men det har jag inte! För jag kan inte få barn! Vi kan inte få barn! Det känns som att någon har slitit ut all min kvinnlighet ur min kropp och sedan sytt igen mig. Så tom känner jag mig.

Jag hatar helgerna. Förra helgen var en ren jävla katastrof av tårar och tårar och ännu mera tårar. Ungefär så har även denna fredagskväll börjat. Och J gör allt för att få mig på fötter igen. Han trodde ju att det kanske hade blivit lite bättre eftersom jag ändå hanterat veckan rätt bra. Jag trodde ju också det. Fan! Inget blir som man tror.