...längre tidsperspektiv än så vågar och kan jag inte ha. En timme - det är allt. Så fort tankarna börjar snurra och ge sig iväg mot framtiden smyger ångesten och klumpen i halsen fram och paniken gör sig hörd. Nej! Det går inte!

Besöket hos kuratorn igår innehöll många tårar. I stort sett bara tårar. J var den som fick prata och jag var den som gjorde slut på alla hennes pappersnäsdukar som stod på det lilla runda bordet. Känner mig som en grönsak. En grönsak som är skalad, delad, kokt och på väg att mosas. Rätt mörbultad med andra ord. Men kuratorbesöket gav väl ändå lite måste jag erkänna. Jag har några besök inplanerade hos henne framöver. Det är nog bra.

Tills dess ska jag döva smärtan med jobb, jobb och jobb (det funkar bra som smärtstillande) och även se till att inte vara ensam (det är då alla tankar far iväg och det blir jobbigt) - vilket dock kan bli något av ett problem när jag inte vill träffa någon. Kanske måste jag ändå börja träffa människor igen? Har dessvärre inte förmågan att kunna ta några initiativ. Kanske borde ni, vänner och familj, tvinga mig? Vad vet jag? Jag vill skrika egentligen att jag inte vill - men vet att jag måste komma på benen igen. Tvång är kanske ett bra sätt? Kanske inte precis på en gång, men snart? Vad vet jag? 

Läggdags. Tack och lov.

 

Lollo

26 maj 2010 12:40

Tyvärr bor jag lite långt bort för att bara dyka upp. Men jag kommer så fort jag kan, min vän. Har en lång semester. Jag älskar dig och du blir inte av med mig så lätt. ;)
Puss & Kram

 

Jessika

26 maj 2010 17:30

Hej
Jag läste om Er resa och vill skicka dig en stor kram ifrån en i en liknande situation. Min räddning har varit att fokusera på min relation till min man- glöm inte att ha det fint bara ni två. Det är viktigt. Satsa på ER nu- tillsammans kan ni hitta styrka igen- och ni kommer att ta stegen framåt och uppåt tillsammans. Prata och skäm bort er, det har ni förtjänat, jag hoppas och tror att ni hittar ut ihop. Lycka Till, kram från en barnlös kvinna dock med en fantatisk make och ett gott liv.

 

Tea

26 maj 2010 17:31

Fortsätt kämpa! kram

http://langrean9manader.blogspot.com

 

Lena

26 maj 2010 21:24

Din stackare. Jag lider med dig. Skickar en massa styrkekramar till er båda.

 

Johanna

27 maj 2010 17:31

Bra med kurator att det kändes bra. Tvingar dig gärna att hänga en dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej! Jag går in här emellanåt och ser att min blogg har besök fortfarande. Jag hoppas att den ger hopp till alla er därute som kämpar för en familj!  Det har gått några år sedan jag skrev här sist. Tvillingarna fyller tre år nu i maj. Ville...

Torsdagen den 31 maj i v.34+2 blev vi föräldrar till världens finaste flicka och pojke! Lyckan är total!! E, flickan, kom ut först och vägde 2157 g och var 45 cm lång. Pojken, A, kom ut 11 minuter senare och vägde 2443 g. Båda var 45 cm långa. E...

Oj, känns som en evighet sedan jag var inne här och skrev. Tänkte uppdatera lite : ).   Två tredjedelar av denna fantastiska graviditet är alltså nu avklarade och jag är nu i v.28. Jag har varit sjukskriven heltid sedan v.21 p.g.a. ryggsmärtor oc...

Tack ännu en gång för alla lyckönskningar! Ni är så fina!   Nu har vi tagit oss halvvägs igenom graviditeten - det är inte klokt vad tiden går fort! Mina tankar och funderingar hinner liksom inte med. Under alla dessa år som vi kämpat för detta h...

...och tack och tack och tack!! Vad många och fina lyckönskningar och kommentarer! J och jag har läst igenom allihopa och är alldeles förundrade och glada över hur många ni är som följer oss därute! Tack snälla ni igen!   Hoppas också att vi ger ...