Vet inte vad jag ska skriva, om jag ska fortsätta skriva...vet inte...

Tårarna slutar inte trilla, livet känns helt och hållet meningslöst och vi försöker på något sätt stötta varandra. Men det är så svårt, så sjukt svårt.

Det här var droppen. Jag orkar inte mera. Vill inte mera. Vad finns det för mening?

Ännu en gång är vi uteslutna ifrån livet. Det fortsätter rulla på och vi står kvar och får inte vara med.

Vi kan INTE få barn.

Vi kan INTE få barn.

Vi kan INTE få barn.

Vi kan INTE få barn.

Vi kan INTE få narn

Så är det - svart på vitt. Vågar knappt säga det högt.

TRE år - 36 månader - 36 ägglossningar - 3 provrörs-befruktningar - 4 återföringar av fina befruktade ägg. Bra äggkvalité, perfekta spermier, alla förutsättningar.

0 graviditet. 

Har önskat mig en familj så länge jag kan minnas. Som skilsmässobarn har det liksom varit det enda man alltid velat ha. En hel familj att leva med. Jag tror aldrig vi kommer få det. Inga biologiska barn i alla fall. Magkänslan säger det. Och det gör så ont så jag vill slita ut hjärtat så jag slipper ha så ont!!!!

Hur ska vi orka leva med det här? HUR???????