Det börjar bli smått outhärdligt nu...hur låååååångsamt kan tiden egentligen gå. Toapappersanalysen har kommit igång på allvar och vid varje toalettbesök sitter hjärtat i halsgropen...men, ingen mens...ännu.

Vid första IVF:n kom mensen på dag ruvardag 12, vid den andra på ruvardag 14. Fy fan, vilken sjuk jävla tortyr det här är!!!

Vågar knappt känna efter. Har jag några symptom? Känns det inte lite? Ömmar det inte lite? Hugger det inte lite...Nä, jag ska fan inte känna efter!

Detta är GALET jobbigt och så extremt påfrestande! Har stickat klart ena framstycket idag på den där rosa koftan jag visat tidigare - hyperstickning i ren panikform!? Ja, men det funkar faktiskt. Det håller tankarna lite på annat håll.