Tog lite bloggledigt ett par dagar men nu är jag tillbaka igen. Har precis tagit min sista spruta för denna gång (och förhoppningsvis för alltid!), så nu återstår bara ägglossningssprutan imorgon kväll kl. 21.00 Känns väldigt skönt men samtidigt lite skrämmande. Det är ju nu allvaret börjar med äggplockning, återföring och den fruktansvärda långa väntan på resultatet - då man "ruvar" (jag vet, galet ordval men dock ändå väldigt passande). Den väntan ser jag verkligen inte fram emot.

Dom allra första ruvardagarna brukar gå jättebra, då känns allt bara fantastiskt och man känner sig väldigt förväntansfull över att det faktiskt ligger ett litet embryo därinne som försöker överleva. Men när det närmar sig ruvardag 7-8, då börjar det bli jobbigt och varje toalettbesök börjar bli en mardröm. Omkring dag 10 är man ett psyko som ständigt analyserar toapapper i hopp om att INTE se minsta lilla rosa antydning till att mensen är på väg. Tar man sig längre än så och går in på dag 12 - då är man ett vrak med stora bokstäver! Fy sjutton alltså! VRAK! Antagligen har man tjuvtestat med graviditetstest vid det här laget eller i alla fall tänkt tjuvtesta. Vilket inte är någon bra grej att göra för det kan ju trots allt visa felaktigt resultat. Så, det enda att göra är väl att se till att man har tankarna på annat håll dessa kommande dagar - hur nu det ska gå till. Jag får fundera ut något bra helt enkelt.