Igår packade jag en lite väska, satte mig på tåget och åkte iväg till en god vän. Sååå himla skönt att komma ifrån Stockholm och lägenheten ett tag. Så uppfriskande och välbehövligt. Känns som att alla problem, om bara för en stund, rann av mig och glädjen återvände. Vi gick på påskmarknad på torget, fikade på det lilla konditoriet, åkte och badade i badhuset, bastade och bubblade bubbelpool, åt en jättegod middag på kvällen, drack vin och spelade sällskapsspel. Bara mysiga saker! TACK!

I förmiddags rullade tåget åter in på Stockholm Centralstation och jag kände direkt hur den jobbiga känslan i kroppen kom krypande tillbaka. Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till barnlösheten.

Mycket riktigt blev det mycket tårar och tråkigheter när jag kom hem. Stackars J fick ta hela smällen och åter igen, som så många gånger förut, försöka skaka fram lite hopp och glädje i mig. Det är så märkligt att jag reagerar så här efter att ha haft en sån himla mysig helg. Men på något sätt blev väl kontrasterna alltför stora - vad vet jag? Det blev i alla fall väldigt påtagligt att jag inte kände samma glädje när jag kom tillbaka till Stockholm igen som jag gjort i den lilla småstaden med min vän.Ville egentligen bara åka iväg igen. Fly ifrån allt - men det är väl dessvärre inte lösningen på allt. Även om det för stunden skulle kännas så skönt.

Om jag fick drömma mig bort skulle jag vilja sälja allt vi äger och har, ta ut våra besparingar och boka två enkla biljetter till någon ö långt, långt bort - maldiverna eller seychellerna kanske? Väl där skulle jag bygga oss en liten hydda långt ifrån civilisationen och långt ifrån alla lyckliga lattemorsor i Stockholms innerstad som man dag in och dag ut ska behöva stå ut med. Långt ifrån all barnlöshet, alla sprutor och behandlingar. Långt ifrån allt hopp som om och om igen förvandlas till frustration och förtvivlan. Ja, långt bort helt enkelt!

Nu ska jag gå och baka. Det brukar ju ibland fungera som någon slags terapi. Hoppas att det gör det nu också. För fy fan vad jag är trött på att må så här! Jag vill bara vara M igen - den glada, spralliga, levnadsglada, positiva person som jag alltid varit. Hallå??? Var är du??? Vill så gärna att hon kommer tillbaka! Är så trött på den här bittra, dystra och mörka personen som jag håller på att förvandlas till. Hur i hela världen ska jag få henne att försvinna?