Jag blir så förbannad...denna skit ska man behöva stå ut med att höra!

En man vars fru X är höggravid (och dessutom trebarnsmor) står och pratar med en bekant kvinna:

 - Har det blivit något än, frågar kvinnan.

 - Nej, inte än. Men däremot fick grannen barn häromdagen och hon skulle ju inte ha förrän om två veckor. Så det kändes ju lite sådär, säger mannen.

 - Jaha, svarar kvinnan lite frågande.

 - Ja, det har ju blivit lite av en tävling om vem som skulle få först och så...och nu fick dom ju två veckor för tidigt så det tyckte ju X var lite jobbigt och inte så vidare kul...

JOBBIGT??? VAD??? WHAT??? HUR FAN KAN MAN STÅ OCH SÄGA SÅDÄR??? Nej men stackars dom! Oj, fick dom inte först! Men herregud - jag förstår att dom tycker det var riktigt jobbigt! Fy vad hemskt...............!!!!!!!!!! GRRRRRRRRRRRR!!!!!

Stackars, stackars dom!!! Det måste ju bara vara sååååååå jobbigt!!!!!

Folk vet fan inte vad jobbigt är!!!

Men det är väl som det jag varit inne på tidigare - alla lever under sina förutsättningar. Det är jag fullt medveten om. Men det gör så himla ont i mitt hjärta av att höra sånt där. Jag hade bara sådan lust att gå fram till honom och säga något i stil med:

 - Gå hem till din fru och be att hon ringer mig så ska jag ta och berätta för henne vad jobbigt är!

Jobbigt är att:

- Varje dag vakna upp och längta efter någon man inte ens träffat.

- Varje dag tänka, drömma och hoppas på att det någon gång ska vara vår tur att få ett barn.

 - Varje dag gråta över att detta gör så ont, så ont, så ont.

 - Varje dag ha ångest över att inte kunna glädjas med sina vänner över deras familjelycka och graviditeter.

 - Varje dag se familjer på stan eller på förskolan och undra om vi nånsin kommer få vara med om det där.

 - Varje dag se gravida kvinnor och tvinga sig själv att vända bort blicken för att tårarna bränner i ögonvrån.

 - Varje dag komma hem till ett hem som är så väl förberett för att få ta emot ett barn och varje dag behöva inse att det kanske aldrig kommer ske.

 - Varje dag behöva fundera på vad som är fel.

 - Varje dag behöva fundera på om vi ska fylla i adoptionspapperna eller inte.

 - Varje dag behöva leva med denna tomhet i hjärtat.

 - Varje dag behöva leva med sorgen efter något man ens inte haft.

 - Varje dag behöva leva med avundsjukan gentemot alla andra som har det vi inte har.

 - Varje dag behöva utstå ilskan och frustrationen över denna barnlöshet.

 - Varje dag behöva böna och be om att vi kommer få vara med om ett mirakel.

 - Varje dag gå och lägga sig med en sorg tung som en sten i hjärtat och veta att man vaknar upp precis på samma sätt nästa dag och att inget förändrats.

DET ÄR JOBBIGT!