Det är många tankar som rör sig i mitt huvud - tankar som kommer och går, stora tankar och små tankar, glada tankar och ledsna tankar, påfrestande tankar och lättande tankar, arga och frustrerande tankar och lyckliga tankar, galna tankar, hemska tankar, mysiga tankar... Ja, alla sorter finns med kan jag lova. Tänkte dela med mig lite av vad som kan röra sig inuti min hjärna. Så här kan det se ut under en dag. Jag kan lova att det är mycket upp och ner:

-Åh vad J och jag har det bra!

-Varför fungerar det inte för oss - vad är fel? Är det jag? Är det J? Är det vi?Vad fan är det för fel?

-Varför är inte vi ett av dom paren som lyckas få barn utan någon större ansträngning? Vi är ju omringade av dom? Varför vi? Varför?

-Vad jag är lycklig över att ha hittat den person som jag vill leva med resten av mitt liv!

-Tack och lov att jag har ett jobb som jag älskar!

-Jag HATAR att tillhöra minoritetsgruppen BARNLÖSA!

-Vi är starka - vi kan fixa det här!

-Jag vill DÖÖÖÖ!

-Kanske borde vi börja fundera på adoption - det känns helt rätt!

- Adoption känns HELT FEL! Jag vill ha barn som ser ut som jag!

- Idag har jag en bra dag - åh vad jag känner mig glad!

- Jag HATAR den här dagen - allt är skit!!

- Jag fattar inte hur vi ska klara det här?

- Tänk om vi aldrig kommer få ett barn? Hur ska vi kunna leva med det?

- Allt kommer att ordna sig - vi kommer få vår familj!

- Nästa gång - då kommer det lyckas.

- Vi kommer misslyckas ännu en gång - jag vet det!! Varför ens göra detta försök?

 - Vi är inte värda en familj. Alla andra är det - men inte vi.

- Så många andra har lyckats efter flera år - vi är ett av dom paren som kommer lyckas.

 - Vi har ju alltid varandra.

Ja, så här kan en dag se ut. Listan skulle kunna göras hur lång som helst. Inte så konstigt att man är helt upp och ner, ut och in och hit och dit! Ja, totalt slut helt enkelt många gånger. Det är en känslomässig berg och dalbana som heter duga. Och jag är jävligt trött på den här åkturen. Den får gärna vara över nu!