Dagens PEPP:

Keramikkursen och allt det roliga den för med sig. Ikväll så var det sjätte gången redan och jag börjar redan få ångest över att den snart är slut. Jag mår så himla bra av att skapa och forma på alla sätt och vis och är det någon gång jag verkligen kopplar bort allt annat så är det då.

Dagens DEPP:

Det där jäkla kassabiträdet på ICA som nostalgiskt kommenterar, på BREEEED stockholmska, mitt inköp av två mjölk och en oboy-påse.

-Åh, vá mysigt..varm oboy!! Det växte man ju upp mé....får värsta nostalgin. Å lite skogaholm med pricki korv till, det åt man ju jemt! (kassörskan)

- Ja, haha...du får väl allt köpa med dig en oboypaket hem ikväll...(M)

- Nä jag har oboy hemma - men du vet det är ju till barnen nu. Så mysigt med varm oboy och dom tycker ju det är sååå gott och mysigt.(kassörskan)

Jag ler mitt bästa leende...och tänker...

"Jaha-din-jävla skitkärring-vad-kul-att-dina-barn-har-det-så-mysigt-med-sitt-oboydrickande-jag-får-dricka-min-jävla-oboyjävel-själv-utan-några-mysiga-söta-barn-som-sitter-bredvid-och-smuttar-lyckligt-på-sin-oboy-för-jag-kan-inte-få-några-barn-din-jävla-skit-ica-kassör...............

Jag vet - något överdrivet tänkt - eller ganska mycket! Jag har ett sunt förnuft och vet att det är galet - bara så att ni vet. Men i denna situation kan minsta, lilla grej bli till en jättesak p.g.a att allt är lite förvrängt i min hjärna...ja, ni fattar...

Dagens CRED:

Till J:s pianostämmare som inte bara var här en timme och stämde pianot- nej FYRA timmar. Snacka om att ta sitt jobb på absolut fullaste allvar. Bra där! Till J sa han att han skulle ta sig en titt på mekaniken. By the way - går det bra att jag flyttar in också nu när jag ändå är här...

Dagens DRÄGG:

Hm...nä, inga drägg i Stockholm idag...

Dagens HAHAHA:

Ibland skrattar man gott åt saker som vi säger på jobbet. Man är så inne i det man gör och säger jämt men ibland när man stannar upp och "kliver ur" situationen så kan man inte annat än skratta:

Vi står i hallen med alla tolv barn idag och är på väg ut för att leka på gården. Barnen håller på att klä på sig alla hundrafemtioelva kläder i form av overaller, vantar, mössor m.m Plötsligt utropar ett av barnen (jag använder såklart inte barnens riktiga namn nu):

-Fröken, fröken...Johanna klär inte på sig. Hon har papperskorgen på huvudet. Får man det?

Jag såg inte detta eftersom jag själv stod och klädde på mig alla kläder. Så nu går jag ut i hallen.

- Men Johanna då - nu får du väl sluta att ha papperskorgen på huvudet! säger jag strängt.

Johanna ser oskyldig ut och säger:

-Men det var inte jag bara, Klara hade också det!

- Då tycker jag att båda ni slutar ha papperskorgen på huvudet och börjar klä på er istället. Eller tycker ni verkligen att man ska springa omkring med papperskorgen på huvudet??

Jag demonstrerar detta själv nu genom att ta på mig papperskorgen på huvudet och springa runt i hallen. Barnen står med öppen mun och gapar. Alla ser smått chockade ut.

I denna sekund dyker min kollega upp och det är då jag "kliver ur" situationen lite och inser vad det är jag gör och säger...hahaha...min kollega och jag tittar på varandra och gapskrattar - samtidigt som jag skrattande försöker fortsätta tillrättavisa barnen om papperskorgen. Mycket pedagogiskt...NOT! Nu ser dom ännu mer förvånade ut och börjar ,lätt småle...dom trodde nog att jag blivit galen. Ja, det är väldigt många sådana här roliga situationer och samtal på jobbet. Undrar om det är samma samtal på andra jobb.

Nere på Swedbank t.ex:

- Bosse, Bosse...nu slutar du springa omkring med papperskorgen på huvudet och börjar räkna pengar istället..

Eller på Rosenbad:

-Fredrik, Fredrik...nu slutar du springa omkring med papperskorgen på huvudet och börjar styra sverige istället!

-Men det var inte jag bara som hade papperskorgen på huvudet - Maud Olofsson hade det också faktiskt!

Hahahaha